Tankar av en Änglamamma

Att sammanfatta året är ganska lätt. Livet före och Livet efter . Förväntan och Förlust . 2010 var sannerligen ett skitår! Vi hoppas att 2011 blir ett bättre år för oss och alla andra "nya" änglaföräldrar.

Hjärnan är hela tiden satt på fullständig beredskap. Det är helt otroligt hur lätt oron kommer på besök. En liten förkylning, inga rörelse direkt på morgonen så är den där direkt. Min sambo säger att jag inte ska "måla fan på väggen" och jag vet ju att han innerst inne har rätt. Men ändå vill inte hjärnan lyda. Hur gör man för att städa bort sina hjärnspöken?

Denna lilla möbel kommer förhoppningsvis att stå i vårt nya hem inom en snar framtid. Planerna är i full gång...

I gårdagens inlägg skrev jag om att veckans pynt var då vi dekorerade vår ängels julgran på kyrkogården. Just i det ögonblick jag skrev detta kom återigen den där olustiga känslan av: Vadå vår ängel? Vadå på kyrkogården? En känsla av overklighet. En känsla av att det är någon annans liv jag skriver om. Detta är tills det slår mig, att det är vår verklighet och vårt liv jag skriver om. Att ha dekorerat vår ängels julgran faktiskt är något vi gjort. Samma sak är det när hjärnan kommer ikapp och man inser att det verkligen har hänt. Att vi har förlorat vår son. Och att det inte är någon mardröm. Vi kommer aldrig att vakna upp, utan vi måste lära oss att leva i den.

Veckans... ...avslut: sista jobbdagen för detta år! ...resor: till Småland och Östergötland för julfirande ...pynt: vår ängels julgran på kyrkogården ...bild: tillsammans med barndomsvännen och våra gravidmagar ...inspiration: att börja planera inför vår flytt och möbleringen i vårt nya hem ...sämsta: att dunjackan gått sönder, letandet efter en ny vinterjacka att få plats i börjar på onsdag.

För några år sedan var vi på Kap Verde på semester. Det tog inte lång tid efter att vi hade stigit av planet som vi fick lära oss Kap Verdianernas motto i livet: No stress . Under veckan som gick fick man höra detta motto flera gånger. Det var så de såg livet och levde det. Långt bort i från storstadens hektiska liv och myller. Och det är just detta motto som jag nu försöker leva efter i vår andra graviditet. No stress! Att lita på att det ordnar sig till det bästa och att man försöker prioritera det som är viktigast och att lära sig att säga nej till saker som man känner att man inte hinner. Det är så enkelt, som att man bara tar hand om sig själv.

Även änglar måste ha julgran och julgranskulor. (Våra julgranskulor upphängda i den lilla julgranen på kyrkogården)

Nu är vi färdiga inför julen och imorgon bär det av till släkt och vänner. Julens ledighet är efterlängtad och välbehövlig efter en omtumlande höst, med många känslostormar inombords. God Jul till er alla!

Det finns dagar då man vill stänga in sig sätta hörlurarna i öronen och bara vara för sig själv. All kraft som man har inom sig går åt till att bara sköta det vardagliga och ta sig igenom dagen. Då är jag inte mig själv.

Veckans... ...köp: hus ...pyssel: att köpa julgran och julpynta ...bus: att även vår Änglason har fått julgranskulor i "lilla" julgranen på kyrkogården ...bästa: fastanställning och lönehöjning ...besök: av bästa L ..."problem": hur får man liv i hyacinten efter att den vissnat lite halvt?

Känsla av att komma in i på Spädbarnsfondens minnesgudtjänst vid all helgona, var något alldeles speciellt. Där inne satt andra Änglaföräldrar de som vet hur det känns. Man kunde känna samhörigheten i den stora kyrkan. En samhörighet i tystnad. Det behövdes inga ord. Vi har ett osynligt band oss emellan. Vi Änglaföräldrar.

För några veckor sedan fick vi möjligheten att genom jobbet att gå på ett föredrag med Ola Skinnarmo. Det där med "Äventyrare" har väl aldrig varit något jag har varit intresserad av, men att få chansen att lyssna till honom lockade då det inte är ofta man får chansen att lyssna på sådana föredrag. När föredraget var slut, hade vi fått oss många skratt men också många kloka ord. Det jag tog med mig från kvällen var de tre punkter som motiverar honom på hans resor: - Köp det du inte kan påverka - Tänk positivt - Fokusera på det du kan och bör förändra Dessa tre punkter kommer att följa mig en lång tid framöver och förhoppningsvis hela livet, speciellt när det inte alltid blir som man vill.

Granen är klädd, julpyntet framme och julklapparna ligger under granen och väntar.

Det där med att vara vuxen och när man blir det har jag i veckan funderat över. Men nu kan jag nog säga att jag är en bra bit på väg mot att bli just vuxen. Hur många poäng ger husköp och fastanställning?

Veckans... ...titt: på vårt nya boende. ...händelse: flytt av kontoret. ...pyssel nr 1: "stora" julbaket bestående av pepparkakor och lussebullar. ...pyssel nr 2: julklappsinslagning med sambon. ...fika: adventsfika med A & D.

Jag har tidigare skrivit om Spädbarnsfondens och deras underbara arbete för alla oss som har en ängel i himlen och för alla våra härliga Änglabarn. Förutom det som man blir erbjuden som medlem, driver också Spädbarnsfonden kampanjen Solvändan. Följande står b.l.a. att läsa om denna kampanj på Solvändans hemsida http://www.solvanda.nu/ "Spädbarnsfondens Solvända är en kampanj till förmån för forskning kring spädbarnsdöd, både i magen och efter förlossning. Idén bakom satsningen föddes i en samtalsgrupp för föräldrar som förlorat barn i Skellefteå kommun." "Vi kommer rädda liv." Och just det här med att rädda liv är precis vad Solvändan handlar om, eller som en liten flicka som har en änglasyster uttryckte det: ‎"Vi vill inte att bebisar ska dö", säger hon och visar sin gula blomma som sitter på hennes jacka! Underbart.

Dagen består av att inhandla de sista julklapparna, lite julbak och kanske även lite jobb. Egentligen tycker jag inte att man ska behöva jobba på helgerna när man har ett måndag till fredags jobb, men just denna helg för det nog bli någon timme ändå. För att hinna ikapp efter veckans kontorsflytt. Bildresultat av julbaket utlovas.

...det är så det känns när huvudet inte alltid hänger med. Att tankarna far iväg och inte vill. Idag har varit en sådan dag. Med några väldigt djupa dalar men till slut började jag nog närma mig toppen. Och imorgon hoppas jag att jag står där uppe och viftar med flaggan igen. I några dagar.

http://www.hemnet.se/beskrivning/1099956?r=3

Jag tycker om glada överraskningar. Speciellt de som underlättar vardagen. Så när man till sin förvåning ser att det digitala skyltskåpet återigen snurrar (efter problem i några dagar) och då man ringde efter reperatör igår och själv inte varit där under hela dagen, då blir man glad. Behöver jag säga att jag gick hem med ett lätt leende på läpparna :)

Idag är det 6 månader sedan våra liv rasade samman och för alltid förändrades. Vi saknar vår ängel varje dag. Röda rosor pryder minnesplatsen här hemma. Och på kyrkogården brinner speciella ljus.

Veckans... ...viktigaste dag: vår ängels 6-månaders dag. ...återseende: fika med samtalsgruppen ...besök 1: BM besök där vi för första gången fick lyssna på Lilla Livets hjärtljud ...besök 2: Mamma och faster I ...middag: lördag kväll hos vännen J och hennes M & W ...obehaligaste överraskning: "morots-pussen" av sambon...USCH!!!

Har precis avnjutit frukost på sängen :) Och som sambon vet så tycker jag mycket om frukost på sängen. En glad överraskning och en bra start på dagen .

Ja inte för mig alltså. Det blir inte så mycket fest nu förtiden, utan mer trevliga middagar, vilket också är roligt. Men däremot verkar det som om det var fest i magen igår, en kort stund i alla fall. Och ”i-magen-fester” är alltid trevligt, när på dygnet de än inträffar.

Da-dunk-da-dunk, da-dunk-da-dunk... Du underbara hjärta, jag gillar dig, JAG ÄLSKAR DIG! Fortsätt att slå för livet och fortsätt slå slå för vårt "Lilla liv".

Även på kyrkogården skall advent firas.

Veckans... ...lyckligaste dag: fredag ...uppdrag: att vi påbörjat julklappsinköpen ...pyssel: att göra fint inför advent ...avslut: att få iväg månadens nyhetsbrev på jobbet ...premiär: att nya Lindex-butiken på Frölunda torg öppnat! ...överraskning: omsorgen från andra änglaföräldrar, tack A & S för den fina blomman!

I veckan har det varit bloggpaus då det varit oroligt och omtumlande i tankarna. I onsdags var vi på RUL och då visade resultatskillnaden mellan huvud -och lårbensmått att det var 14 dagars skillnad. Om det är över 14 dagar så finns risk för kortväxthet. BM ville ändå skicka oss vidare till en läkare för nytt UL med tanke på vad vi varit med om. Oron och tankarna kom direkt, mer hos mig tror jag än hos M. Kuratorstiden efter RUL var välbehövlig, kan man lugnt säga. Ny tid för UL hos läkare hade vi i fredags. Resultatet av dessa mätningar var helt annan, skillnaden var inte alls så stor och ingen risk finns. Vi kunde andas ut och släppa oron. Att gå ut från lokalerna som annars framkallar rädsla och oro med lycka och lätthet istället var underbar.

När man slår upp ordet Effektiv i Svenska ordboken står det följande: verksam, som får mycket uträttat, resultatrik. När man sedan slår upp ordet Effektivitet i samma bok står det följande: (slag) kraft, styrka, faktisk verkan. Och idag har jag både fått mycket uträttat och jobbat mot ett resultat. Allt detta med en styrka som har haft en faktisk verkan. Samtidigt som jag nu har lärt mig att jobba Effektivt så vet jag nu vad själva ordet Effektiv verkligen betyder. Det vill säga, idag har varit en bra dag.

Veckans... ...besök: Av bästa vännen L. ...fikastund: med U, K och S. ...bästa: att bli överraskad med rosor från sambon. Kärlek! ...härligaste dag: fredag kl. 16.00, ÄNTLIGEN helg! Efter en intensiv vecka. ...bästa låt: White light moment med Tove Styrke, som har satt sig i huvudet på mig.

Dessa fina rosor fick jag av sambon. På en helt vanlig fredag. Tänk vad lycklig man kan bli för det lilla. När man är världens bästa pappa kan detta firas när som helst även efter farsdag, så denna fina mugg fick min käre sambo i fredags från oss andra tre i familjen.

...vi ser den. Även om vi inte vet exakt vilken stjärna det är så vet vi att det är vår ängel där uppe. Han som lyser starkast på himlen, han lyser där uppe för att han inte fick möjlighet att göra det på jorden. Du, vår ängel fick en stjärna av din faster, farbror och kusiner. En stjärna som bara är din och som ger oss här nere styrka då vi ser hur fint den lyser och strålar.

Från att inte ha något att göra på jobbet, till att ha en to-do-lista på en hel A4-sida. Det är mitt jobb och jag älskar det. Ni som känner mig mer än väl , vet att jag har två sidor kan man säga. En sida som gärna slöar och helst inte gör mer än man måste. Den andra sidan har gärna fullt upp, det är då jag funkar och mår som allra bäst. Just nu är det sida nr 2 som dominerar min vardag och trots att en hel A4-sida med att-göra-saker kan vara stressande emellanåt, så är det också det som håller mig igång.

Att ha att göra på jobbet, är något jag tycker om. Lagom är ju alltid bäst som man säger. När det sedan blir för mycket så har jag svårt att säga nej. För mig har det blivit ännu svårare att säga NEJ sedan vår änglason kom och lämnade oss. Något som ibland tär på mig inombords, då det väcker dubbla känslor. Man vill göra bra ifrån sig på jobbet, men samtidigt inte bli stressad. Men jag vill bevisa att jag klara något. Att det ska vara så svårt att säga NEJ!

Veckans... ...bästa inköp: änglatomten (se bild i föregående inlägg) ...bästa present: ett par mysbyxor till min käre sambo, pappan till mina barn på fars dag. ...återträff: fika med två gamla klasskompisar, varav en jag inte träffat på 7 år. ...bakning: årets första pepparkakor. ...efterlängtade utförda uppgift: sagt upp medlemskapet på (det otroligt icke "service-mindade") gymmet. ...film: Knight & Day, sågs uppkrupen i soffan med sambon. ...upptändning: att de vita julljusen har tänts i staden. Vilket gör att julstämningen har påbörjats. ...överraskning: Massimo Dutti, en butik som jag trodde hade större prislappar än vad jag nu har upptäckt. Självklart skulle en del av pepparkakorna vara små Änglapojkar

Den busige änglatomten, med vingar på ryggen Efter att en morgon ha diskuterat julprydnader, och då jag och sambon pratat om att vår änglason självklart skall ha en egen tomte. Säger min sambo: - Han ska ju ha en änglatomte . Det han inte trodde då var att idén med en änglatomte fick så mycket fäste i min hjärna att jag sedan googlade på just änglatomte. Resultatet blev att det faktiskt fanns en änglatomte med vingar på ryggen , från företaget Sia :) Vilken lycka jag kände inombords. Han fanns på riktigt! Mailade iväg en bild på änglatomten till sambon, som svarade att han inte hade varit allvarlig när han sa det...men nu var det försent. I någon veckas tid har jag försökt hitta änglatomten i några av stadens affär, men utan resultat. Men tänkt att de får säkert in den när det närmar sig jul, i alla fall för att lugna mig själv en aning. För en änglatomte måste vår änglason ha! Men när man minst anar det så hittar man honom. Som idag när besöket inne i stan från första början egentli

I alla de år som man lyssnat på RIX FM, så bland alla programpunkter är det speciellt en jag har fastnat för. "Våga fråga" är den punkt där lyssnarna kan maila in sina frågor, stora som små. Har ibland funderat på ifall man inte ska skicka in en fråga som typ: Hur vet högtalarrösten i spårvagnen när den ska tala om vad nästa hållplats är? Styr spårvagnsföraren detta genom att trycka på en knapp eller sker det automatiskt? Det finns mycket man undrar över här i världen. En person "vågade fråga" idag, och det trodde jag inte, då många andra inte vågar... Hon vågade fråga om framtiden. Vilken känsla!

Jag har ännu inte lärt mig konsten att stå ut eller vet inte ens hur jag ska göra. Men jag försöker komma på hur. Hur jag ska kunna stå ut, stå ut några månader till. För det är inte lätt att få hjärnan att förstå eller ens acceptera att det inte blev som det var tänkt, som man planerat. Och att man nu är tillbaka på jobbet. Tills jag har kommit på hur. Så gör jag endast det nödvändigaste. Och går sedan hem.

Veckans.... ...viktigaste dag: Vår sons 5 månaders dag. ...mäktigaste: Att komma in på kyrkogården och se fullt med ljus i askgravslunden. ...finaste stund: Minnesstunden 2010 i Fässbergskyrka ...jobbigaste dag: Torsdag ...revansch: Att ha löst två problem på jobbet som skapade ångest. ...efterlängtade möte: En fikastund med en kär vän. ...avslut: Att det var sista gången på samtalsgruppen i veckan. Vilket känns väldigt tomt och tråkigt. Veckans mäktigaste, alla ljus i askgravslunden.

Idag var det dags för årets Minnesstund 2010 som anordnas varje år av Spädbarnsfonden. För oss som har Änglabarn. Ljus tändes för våra Änglabarn som man sedan fick ta med sig hem om man ville. Efteråt åkte vi ut till havet för att skicka iväg svävande lyktor i solnedgången till vår son. Alla familjer fick varsin och det blev väldigt fint i skymningen. Till sist citerar jag en textrad av Marcus Birro, som prästen läste: "Jag känner mig lite död, men ändå levande". Dessa ord beskriver precis hur man känner sig vissa dagar.

Ju mer man pysslar och dekorerar, desto mer påhittig blir man. Det är inte bara klistermärken som kan förgylla våra Änglaljus. Idag dekorerades gravljuset med ljusblå hjärtan och pärlor på tråd.

Något av det värsta jag vet är Konflikter. Jag vill inte hamna i någon och helst inte ta tag i någon. Detta kan emellanåt skapa problem och ångest hos mig, för att jag inte alltid vet hur situationen ska lösas. Men jag vet att jag måste träna och därför tvingar jag mig oftast till att lösa det. Och just en konfliktsituation har pågått under veckan. Men för att inte gå och grubbla på detta över helgen, så visste jag att det var tvunget att komma till en lösning innan dagen var slut. Efter att ha vänt och vridit på situationen så löste det sig på enkelt sätt. Enklare än vad jag trodde. Och jag kan andas ut och få en lugn helg.

Det är precis så det känns. Som om man befinner sig i en bubbla och utanför rör sig folk precis som vanligt. För mig blir det aldrig som vanligt igen. Jag blir aldrig som vanligt igen. Det finns ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer att läka. För mig har livet stannat.

En del kan säga att de får ångest när just månadsdagen närmar sig, men jag skulle inte säga att det är ångest jag känner utan snarare vemod . Ett vemod över att det inte var så här livet skulle vara eller bli efter juni månad i år. Ett vemod över att ibland befinna mig på en plats där jag inte vill vara. Ett vemod över att vi blev änglaföräldrar (något som jag inte önskar någon). Nu närmar sig vår sons månadsdag och vemodet sveper in som en kall höstvind. Och jag förvandlas över några dagar till en vemodig, osocial och lättirriterad person.

Vi andas ut och kan slappna av en stund. Idag har jag sett bilden som just nu ger mig total lycka. Bilden av ett tickande litet bebis hjärta. Den underbaraste känslan!

Nya favoritsången "A place nearby" av Lene Marlin. Sjöngs på ljusmanifestationen.

Veckans.... ...bästa dag: Min födelsedag. ...bästa morgon: Att bli bjuden på frukost på sängen på sin födelsedag av bästaste sambon. ...finaste sång: "A place nearby" av Lene Marlin. ...tv-kändis: Den allra bästa L som var i närbild på Rosa Bandet galan. ....värsta: Att man inser att döden kan inträffa när som helst. ...hemskaste: Att få veta att en av de bra människorna inte finns mer. ...känslor: Tomhet, Oro och Tacksamhet. ...firande: Halloween

SAMS (Samarbete för Människor i Sorg) http://www.samsorg.se/ SAMS historik Efter tsunamin i december 2004 fanns det ett stort engagemang bland medlemmarna i ett antal anhörigföreningar att stötta dem som drabbats av den stora katastrofen. Engagemanget ledde till att företrädare för Spädbarnsfonden ( http://www.spadbarnsfonden.se/ ), SPES ( http://www.spes.nu/ ), Vimil ( http://www.vimil.se/ ) och VSFB ( http://www.vsfb.se/ ) träffades och diskuterade möjligheterna och fördelarna av att samarbeta. Alla organisationerna arbetade ideellt. Gemensamt var också behovet av en trygg ekonomi för att kunna utveckla det ideella arbetet. Organisationerna var överens om att det fanns ett stort behov av statliga bidrag. För att försöka få detta uppvaktades den dåvarande regeringen. Vid mötet uppmanades organisationerna att formalisera sitt samarbete och bild någon form av paraplyorganisation. Detta arbete pågick under hela 2006 och den andra februari 2007 bildades SAMS – samarbete för människor

Under helgen har vi deltagit i ljusmanifestationen som paraplyorganisationen SAMS anordnade i lördags, varit ute och ätit med kompisar och firat min födelsedag (idag) Sedan har jag fått en ny friyr också. Uppslutningen under ljusmanifestationen var väl inte den bästa men trots det är jag glad och nöjd över att vi deltog. Vid slutstationen var det sång och diktläsning. Idag på min födelsedag har jag blivit firad av min käre sambo med två paket och en dag med mys. Då trötthet från gårdagen samt efter att ha vaknat mycket tidigt idag, så behövdes en dag av att göra inte så mycket.

När jag i början av veckan såg att det idag är Internationella Nalledagen , så kom den där "tvångsmässiga" känslan som ibland kommer att jag måste göra något. En känsla som oftast inte går att skaka av sig utan vissa saker måste jag bara göra. Dessa saker har oftast något med vår son att göra. Snabbt bestämde jag mig för att fira denna dag. Så i eftermiddag blev det inköp av två kramgoa kompisar, en till vår son och en till det lilla livet. Naturligtvis ska vår sons nalle också ha änglavingar, annars blir det svårt för dem att träffas. Den här lille kompisen sitter nu på minnesplatsen.

Kvällen har spenderats framför tv:n med att titta på Rosa-bandet galan. Och man inser återigen hur fort livet kan förändras. Man tänker extra mycket på de som drabbats inte bara av bröstcancer utan av alla typer av cancer. Denna veckan har tankarna gått till M som inte längre finns med oss samt hennes familj i deras svåra stund. När jag somnar ikväll är jag tacksam. Tacksam över livet!

Visst förstod jag att den skulle komma, någon gång. Men så här snart trodde jag verkligen inte. Idag blev oron för stark och jag var tvungen att göra något åt den. Nu är tid bokad tills på måndag för att bli kvitt den, så att den kan ta semester. Ett tag i alla fall...

Jag är en Änglamamma så fylld av lycka, men ljusår från tröst. Livet kan aldrig mer bli detsamma, nu när jag tryckt en ängel mot mitt bröst.

I livet kan det finnas stora kontraster. Att vara en sörjande änglamamma/änglapappa samtidigt som vi försöker vara positiva inför framtiden då vi blir tvåbarnsföräldrar, är psykiskt inte helt lätt. Tankarna snurrar i ett virrvarv. Ena stunden gråter man över att vår son inte finns med oss och andra stunden tänker man på att nästa år kommer bli ett bättre år. Oron finns där och kommer nog att finnas där fram och tillbaka under tiden som Lilla livet ligger i magen. Och att då få bra stöd och ett omhändertagande inom vården är oerhört viktigt, att man blir lyssnad på och att ens oro tas på allvar. Hittills har vår oro tagits omhand och framförallt tagits på allvar. Och jag hoppas att det fortsätter så. För mer kontraster än så här klarar inte min hjärna av just nu.

Tänk att det kan vara så fantastiskt varje gång. Varje gång man känner att det faktiskt finns ett liv där inne, innanför all hud, muskler, senor, blodkärl och organ. Igår tror jag minsann att jag kände den första rörelsen av Lilla Livet . Annars har jag en utomjording boendes i mig :) Och som med vår son så var det en fantastisk känsla. Varje gång.

Det finns många saker att vara lycklig över här i livet. Och efter att ha blivit änglamamma så uppskattar jag även de mindre sakerna desto mer. Ibland tror jag att man lätt glömmer de små sakerna här i livet som betyder mycket. Jag är lycklig över att… …ha en så fantastisk och förstående sambo. …ha fått en sådan söt och fantastisk son. …och stolt över att ha en änglason och är lycklig över att han valde att bli vår son, trots att han inte finns med oss. …att ha underbara föräldrar som finns där och stöttar. …att ha underbara kompisar som finns där i alla livets stunder. Jag skulle kunna fortsätta länge, listan kan verkligen göras lång. Men för att kortfattat summera så är jag lycklig och tacksam för mycket här i livet, saker som man innan kanske tog för givet.

Mödrar emellan (av Katerina Janouch) Bara en annan mor kan förstå dig. Bara en annan mor kan till fullo känna din sorg och din smärta, din saknad och din ångest. Du fick mig att gråta och jag höll om dig, för jag kunde inte göra något annat. Du är en mamma som förlorat ett barn, ett barn som var på väg till ett eget liv, ett barn som just tagit sina första stapplande steg ut i vuxenlivet. Genom en fruktansvärd olycka rycktes han ifrån dig och där står du, kvar. Hur gör du? Du är så stark och så modig, du har andra barn att ta hand om, barn som är kvar hos dig, barn som behöver dig. Våra vägar har korsats förut, egentligen ”känner” vi inte varandra men jag känner för dig, nej, jag kan förstås inte föreställa mig vad du går igenom men det finns en röd tråd mellan oss, en röd tråd av moderskap som gör att de där nerverna under huden sätts i rörelse, den där röda tråden som får det att bli vått i ögonen.Våra hjärtan möts på ett osynligt plan, kanske ger de varandra stöd, kanske är

Under veckan som gått har det hänt en del och här kommer en lista på sådant som är värt att nämna en extra gång. Veckans Roligast: Att L & C var på besök i helgen. Veckans Bästa inköp: Första inköpta pepparkaksburken. Veckans, det som Skapat lugn: Att vår sons namnskylt nu har kommit upp vid askgravslunden. Veckans Positiva överraskning: Att mina vänner vill följa med upp till kyrkogården och tända ljus för vår son, det betyder så oerhört mycket. Veckans Jobbigaste: Att återigen inse att vår son inte är här och att man är tillbaka på jobbet (fastän man inte alltid vill) Veckans Onyttigaste: Fattiga riddarna som åts i tisdags. Veckans Avslöjande: Att det åts pizza under en viss fotbollsmatch i veckan och att jag genom ett inlägg råkade avslöja en killarna för hans fru som inte visste att pizza stod på menyn :).

Det finns flera böcker som berör ämnet, förlossning/förlossningsrädsla/förlossningssmärta. Och under graviditeten med vår änglason läste jag en av alla dessa böcker. Jag tyckte att detta hjälpte mig, jag förberedde mig för det som komma skulle och som jag kanske var lite rädd för ändå. I boken fick man bra tips, vad man skulle tänka på och självklart förlossningens olika faser. När det väl dock var dags så var ju dessa ord och råd nästan som bortblåsta (vissa saker hade ju fastnat), men i förberedande syfte så var de bra att ha med sig. Så idag när vi står på Åhlens och ett mannen i ett av paren tar upp boken: "Att möta förlossningssmärta" och utbrister: "270 sidor om att möta sin förlossningssmärta!" (på ett något konstigt och förundrat sätt, som om hur kan man skriva en bok på hela 270 sidor om detta ämne?). Så tänkte jag tyst för mig själv: "Det paret kan aldrig ha fött barn". Att föda barn är det häftigaste man kan göra som kvinna, men också en av de s

För några veckor sedan så fick vi de sista provsvaren från vår son. Och det som kan utläsas av dessa är att man inte kan peka på något som kan förklara varför han idag inte lever och är med oss. På ett sätt är detta skönt att veta att det bara var slumpen, men man ställer sig också frågan om VARFÖR detta skulle hända och hur orättvist livet ibland kan vara. Det är alltid fel när ett barn dör! Det känns också oroväckande då man känner maktlöshet inför nästa gång. Jag kommer aldrig till att kunna kontrollera eller göra något för att förhindra att det händer igen. Även om risken är minimal att det händer en gång till så finns ändå tankarna där. Vi får helt enkelt finna oss i att inte får några mer svar. Och nej det var inget missfall! Det närmaste som kan förklara vad som hände är Plötslig Spädbarnsdöd i magen. Då barn som födds så tidigt som v. 22 kan räddas till livet, så var det absolut inget missfall!

Kommentarer är överflödiga :)

....nä så farligt är det inte. Men då sambon är iväg och tittar på fotboll, passade jag på att äta efterlängtade fattiga riddare. Och jag vet att min käre sambon just nu avnjuter en för honom efterlängtad pizza.

Att först vara inställd på att vara mammaledig och sedan vara inställd på att INTE vara mammaledig med vår son. Det är något som är svårt för både min hjärna och min kropp att förstå och ta in. Jag skulle ju inte sitta på jobbet och bära på sorg. Jag skulle ju varit hemma och haft vår son i mina armar. Och ibland måste jag bokstavligen släpa mig till jobbet, trots att det tar emot i hela kroppen och den skriker: NEJ!!!!

Man kan ärva mycket från sina föräldrar. Men något som jag defenitivt inte har ärvt av min mamma är hennes "gröna fingrar"- Jag misslyckas inte med alla växter men några av dem har tyvärr inte sett vårt hem mer än någon vecka innan de har gett upp och insett att så mycket näring från sin nya "mamma" inte kommer att fås. För någon vecka sedan köpte jag en växt till vår sons minnesplats här hemma, då jag tycker att det är trevligt att det är finns något levande på denna plats, och inte bara död. I blomsteraffären frågade jag specifikt efter en blomsort som inte behövde så mycket ljus då minnesplatsen ligger helt i skugga, hela tiden. När jag glatt gick hem tänkte jag, äntligen en blomma som kommer att klara av att överleva i denna "hårda" miljö. Till en början gick det bra... Men så kom den där veckan eller snarare veckorna då vattentillskottet inte var så stort. Och då förstår jag att växten gav upp. Så idag fick den åka i soppåsen. Och jakten på en ny växt

Trots att det har gått 4 månader sedan vår änglason kom till oss, så är det inte förrän nu som man vet hur man skall beskriva att man faktiskt ha barn utan att dra hela historien om vad som har hänt eller själv känna att man uttrycker sig klumpigt eller t.o.m. på ett nedvärderande sätt gentemot vår son. Vi hanterar alla sorg och förluster olika och vissa har svårare att prata om döden. Därför känns det viktigt att man hittar ett sätt som inte skapar obehag för mig eller den jag möter när jag berättar om vår son. När någon frågar om man har barn, så är det en självklarhet att säga att man har en son. Men man vet ju att följdfrågorna kommer och därför kände jag att det var viktigt att man på ett kort och fint sätt kunde säga att jag har barn och samtidigt beskriva att han inte var med oss i livet. Därför har ordet Änglason blivit ett uttryck för mig. Det säger dels att man har barn men ordet "Ängla" säger också att det inte är ett levande barn. Och detta uttryck försöker jag

När jag gick hemifrån häromdagen så sa jag rent instinktivt: - Hej då, (vår sons namn)! Innan jag lämnade lägenheten och låste dörren. Men i nästa sekund tänke jag på att det behöver jag ju inte säga, för det jag tror på är att han är med oss varje dag trots att vi inte är hemma. Och då slog det mig att vår son måste vara en mycket upptagen ängel. Att flyga kors och tvärs och hälsa på oss dagarna i ända, måste ta en hel del tid eller har de någon slags turboväxel på vingarna som gör att det går snabbare? Eller var det helt enkelt så att han just denna dagen, stannade hemma hos oss? Och att det var därför som jag på ren instinkt sa hej då?

Nu var det några dagar sedan som jag skrev här inne, men det har varit fullt upp och därför har bloggen blivit lite lidanden. Så ni få som läser bloggen varje dag, så kommer här nu en uppdatering. Det dåliga samvetet har gett sig till känna under dessa dagar då jag inte skrivit något och speciellt i tisdags, då vår lillskrutt fyllde 4 månader. Det var så att man kände sig som en dålig mamma när man inte skrev om det här samma dag. Men det var ju prioritering på hans 4 månaders dag och med det kommer ju att gå upp till kyrkogården, hälsa på och tända ljus samt köpa den nu traditionella månadsblomman till vår minnesplats hemma. Och jag hoppas och tror att han uppskattar det mer än att jag skriver om det här på bloggen samma dag. Igår var det återigen dags för samtalsgrupp och därför blev det heller inte då något skrivit här inne. Men nu hoppas jag att jag är på banan igen.

På Spädbarnfondens hemsida ( www.spadbarnsfonden.se ) finns sidan "Tänd ett ljus". Här kan man som anhörig tända ljus för de änglar vi saknar. Häromdagen hade vår sons farmor och farfar tänt ett ljus för vår ängel. Under tiden jag läste detta blev jag varm i hjärtat och tårarna började trilla ner för kinderna. Idag har farmor och farfar varit på familjegudtjänst i kyrkan. Temat idag handlande om änglar och då ärkeängelen St Michael. Vad är en ärkeängel? Det kan farmor inte förklara men han är nog väldigt gammal. I barnkören som i alla sina sånger sjöng om änglar fanns kusin H. Så idag är en speciell dag för dig för det är en dag för änglar och du är vår alldeles speciella ängel. När vi satt i kyrkan så kunde farmor känna att du var med oss, och du satt så still. Innan vi gick från kyrkan så tände vi ett ljus för vår lille ängel på hans ängladag. Kill på näsan och puss på munnen Farmor och Farfar

Man kan göra många olika saker för att försöka finna en tröst i tragedin. Och vi har provat en del, men idag gjorde jag något som jag tidigare inte har gjort. En promenad på kyrkogården. Detta i hopp om att finna fler barngravar. Det kan låta absurt, men detta var endast för att finna en tröst i att det faktiskt inte bara händer oss utan att det även drabbar andra. Jag fann tröst för en stund, då jag såg några få av de barngravar som tyvärr finns där. Imorgon är det 4 månader sedan vi fick beskedet som för ALLTID förändrade vårt liv och även oss som personer.

När vi var gravida med vår son, tänkte vi att efter v.12 så är allt klappat och klart . Och att det bara då var att vänta, så skulle det några månader senare titta ut en levande bebis. Som så många andra blivande föräldrar. Men nu vet man bättre. När man nu ser blivande och lyckliga föräldrar som strosar runt på IKEA´s barnavdelning kan man inte låta bli att hoppas på att det går bra hela vägen, men samtidigt tänka: Kommer det sluta lyckligt för er? eller Kommer er stundande lycka sluta i sorg? Man skulle vilja upplysa dem...om att allt inte bara är inbäddat i små fluffiga rosa moln.

Vad vet vi, vi som inte upplevt hur det är att vara föräldrar till levande barn ännu? Utan vi är ju bara Änglaföräldrar med Änglabarn. Och sådan barn är ju aldrig jobbiga... Men jag tar hellre ett eller flera skrikande barn än ett barn nedgrävt i jorden. Så till min ytliga bekant i söder med två par friska och LEVANDE barn säger jag: Få människor vet också vilka känslor som man har haft och har när man har fått gräva ner sitt barn istället för att ha det i sina armar.

Idag tänker vi extra mycket på Änglapojken V och hans familj. Vi vet att ni där uppe i himlen firar din dag lille Änglapojken V. Självklart hoppas vi att du har träffat VÅR Änglapojk och att han är med dig idag. Att ni håller ihop där upp i världen som kallas Himlen. Snälla Änglapojk V, hälsa och krama om vår Änglapojk åt oss. Vi saknar honom otroligt mycket!

Tänk vad det är viktigt att man har människor runt sig som man trivs med. Och inte minst hur viktigt detta är på arbetet. Människor som är okomplicerade, glada och alltid gör sitt bästa. Så tack S för att du ville komma till oss på LiA och göra vår vardag ännu bättre!

Definition Från medicinska födelseregistrets start 1973 till den 30 juni 2008 definierades intrauterin fosterdöd i Sverige som framfödandet av ett dött foster, som hade en gestationsålder av minst 28 kompletta veckor. Från 1 juli 2008 definieras intrauterin fosterdöd av Socialstyrelsen som framförandet av ett dött barn som hade en gestationsålder av minst 22 kompletta graviditetsveckor, i linje med WHO’s riktlinjer. Fosterdöd kan inträffa under förlossningen eller före förlossningen. Orsak Den viktigaste kända riskfaktorn som går att förebygga för intrauterin fosterdöd är rökning hos modern. Andra tänkbara orsaker kan vara missbildningar, infektioner, allvarlig sjukdom hos modern, komplikationer i moderkaka och/eller navelsträng. Trots detta är det i 10-15 procent av fallen hittas ingen orsak. Incidens Andelen barn som dör intrauterint har varit konstant sedan 1985, ca 3-4 barn per 1000 födda i Sverige, vilket innebär 300-400 av de 100.000 barn som föds i Sverige varje år. Källa: www.s

När man går runt i bokhandlar råkar man ibland på böcker som "Mitt första år". Och det var ju något som man såg fram emot att sitta och fylla i. Men som ni nu vid det här laget vet så ville inte ödet detta för oss just nu. Så istället fick vi ingenting att fylla i, ingenting mer än sjukskrivningslappar och begravningsprogram. Men nu finns den, i-fyllnads-boken för oss Änglaföräldrar. Boken: "Om lilla mig" Här kan man fylla i om graviditeten, förlossningen, begravningen och hur man firade 1-årsdagen. Helt underbar, helt enkelt. Vår kopia är redan nerladdad och utskriven och väntar bara på att bli ifylld. Så tack Spädbarnsfonden ( http://www.spadbarnsfonden.se/ ), för att även vi Änglaföräldrar kan få utlopp för våra i-fyllnads-behov och att vi kan visa att våra Änglar för alltid finns med oss.

En lugn helg har passerat. Idag fick vår ängel fotbollsklistermärken på sitt gravljus, till pappans stora glädje. Det är ju faktiskt en fotbollssläkt som lillen tillhör (på pappas sida), så det är klart att han ska ha fotbollar han också. På sitt vis.

Denna vecka minns vi alla barn som föddes sovande, dem som burits utan att vi fått se dem, dem vi höll men inte kunde ta med oss hem och dem som kom hem men inte stannade.

Man brukar säga "när lusten faller på". Men just nu är det snarare "när lusten inte faller på". Ibland har man inte lust med det som man verkligen måste göra. Är det sorgen som lägger sin tyngd på mina axlar? Men efter lite insikt är det bara att bita ihop och kämpa lite till. Och det ska man nog klara av, det finns ju värre...

Lillkillen, jag undrar vad det var? Vad var det som fick dig till att inte orka längre? Jag hoppas inte att du fick kämpa allt för länge, att det var därför som du inte hann med att säga till att du inte mådde bra. Att du inte hade ont eller behövde lida, att ditt liv där inne var roligt och tryggt. Att du kände vår kärlek och känner den fortfarande. Och att tiden var för knapp för att hinna med att banka mamma i magen ordentligt och säga till. Jag saknar dig!

Denna fina present kom med posten idag och gissa om jag blev glad och överraskad. Fler fina klistermärken att dekorera gravljusen med. Tack du söta I för denna fina present.