Tankar av en Änglamamma

Att använda fantasin har nog till stor del hjälpt mig i min bearbetning. Att kunna och få fantisera fritt om vad vår Ängel nu är, är oerhört befriande. Sitter han på ett moln?, åker han runt på sin "moonboard"? och vad har han för kompisar där uppe?, vad gör han på dagarna – finns det skola där uppe? osv. Vår Ängel, om du nu går runt bland molnen, var är du då när det är klarblå himmel?

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Något som har blivit en "hang-up" för mig sedan vår Ängel, är just änglar.  Änglar och änglavingar i nästan alla dess former.  Det som jag har märkt är att änglar oftast porträtteras som flickor med klänning. Och då vår Ängel är en pojke så vill jag ju självklart ha en pojkängel om jag ska köpa något med änglar på.  Dessa fina julgranskulor hittade jag för några år sedan, älskar dem! De är av plast och därav håller de väldigt bra i flera år, ingen risk att de går sönder om de trillar ner från grankvistarna. Adventspyntat i helgen, så nu är stakar, stjärnor och ljus framme.  I år tror jag att jag kommer gå all-in och kanske dyker det upp lite mer juligt inom kort. 

Idag är det 4 år. 4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening. Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor. Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv. Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag.  Därför är det viktigt för mig att göra allt själv. Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv. Så att jag får det som jag vill ha det! Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang. Men i år blev det även blåa blommor i. Är riktigt nöjd med blommorna Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna. Vem skulle han ha varit? Hur hade våra liv sett ut? Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för...

Lånar finaste texten från E om att vara änglaförälder och tankarna kring detta. Besök gärna hennes hemsida HÄR "En del av mig sörjer att jag inte längre är den jag var innan. En annan del av mig är tacksam över att jag kan se mig själv mer som jag är och därmed göra klokare livsval. En del av mig sörjer alla de vänner som försvann när det var som dj upast i sorgen men även de som försvann längs vägen många år efteråt av olika skäl. En annan del av mig är glad för de mer klokare och innerligare få vännerna jag har kvar eller som tillkommit. En del av mig sörjer att min ork, min handlingskraft, mitt minne, min koncentration och min energi aldrig mer blir densamma. En annan del av mig talar om för mig att jag har blivit bättre på att prioritera och satsa på få saker att förverkliga än att slösa bort energi i onödan. En del av mig sörjer att jag numera är som porslin, stark och skör på samma gång. En annan del av mig känner att dessa insikter i mitt inre vill jag...

Himlen har idag fått ännu en Ängel. En kattängel. Vår älskade Tarzan har idag fått somna in. En katt med ett stort hjärta och en ännu större personlighet. Han kommer vara oerhört saknad och för evigt älskad. Han springer nu omkring bland molnen med sin syster och vår Ängel. För självklart hamnar även djur i himlen!

För alltid en för lite. Du fattas varje dag.

Lillebror på väg till Storebror med ett nyårsljus Att åka till Storebror på kyrkogården är något som vi gör regelbundet, och definitivt vid högtidsdagar som nu vid jul och nyår. Vi tänder ljus och ibland har vi även med oss en blomma. Att pynta ljusen är något som vi gjort från dag ett, något som gör dem mer speciella för just vår Ängel. Blommor och ljus inför julafton.

Idag har vi varit på besök hos Storebror. Delade känslor. Besök som jag aldrig hade velat uppleva. Glädje och ro nu när vi är där. Han finns där det känner jag. - Vår Ängel han sitter i trädet, sa min älskade sambo idag. - Har du inte sett honom? frågar han mig. - Sitter han högst upp? frågar jag honom. - Nä han sitter längst ner, där grenarna delar sig. Han sitter där och dinglar med benen, säger min sambo. Åååh vad det är härligt med fantasin! Nu kommer jag alltid tänka på just det trädet, som trädet där vår Ängel sitter och ser på oss när vi hälsar på honom.¨ Tack älskling för att du håller fantasin och tron på anden av vår Ängel levande!

Idag skulle vår Ängel varit 14 månader. Sedan lillebror kom så tänker jag nog lite mer på vår Ängel än jag tidigare gjorde. Man undrar om de skulle varit lika och jämför. Detta är tiden då vi kan jämföra (fysiskt), snart är den tiden förbi. Undrar hur det kommer att kännas då? Känslan av att vi alltid kommer vara en för lite i vår familj kommer dock aldrig att försvinna.

När du har levande barn gör du oftast en bok med minnen från första året. Inget konstigt med det. Jag tänker göra detsamma för första året med vår Ängel. En bok att titta i och minnas vad som hände och vad vi gjorde för honom under året. Och detta ser jag inget konstigt i.

Jag är en Änglamamma så fylld av lycka, men ljusår från tröst. Livet kan aldrig mer bli detsamma, nu när jag tryckt en ängel mot mitt bröst.

När jag gick hemifrån häromdagen så sa jag rent instinktivt: - Hej då, (vår sons namn)! Innan jag lämnade lägenheten och låste dörren. Men i nästa sekund tänke jag på att det behöver jag ju inte säga, för det jag tror på är att han är med oss varje dag trots att vi inte är hemma. Och då slog det mig att vår son måste vara en mycket upptagen ängel. Att flyga kors och tvärs och hälsa på oss dagarna i ända, måste ta en hel del tid eller har de någon slags turboväxel på vingarna som gör att det går snabbare? Eller var det helt enkelt så att han just denna dagen, stannade hemma hos oss? Och att det var därför som jag på ren instinkt sa hej då?

Imorgon hoppas jag på slumpen . Att det var slumpen som gjorde att vår son inte är här hos oss på jorden. Utan istället fick bli en ängel och bo i himlen.