Tankar av en Änglamamma

Igår var det Svenska Hjältar galan på TV4. Jag satt och slötittade lite, och jag brukar alltid fundera på vem jag skulle vilja nominera. Kommer inte på någon. Men ikväll slog det mig. En person som jag inte har en personlig relation till men som har betytt så mycket för oss som har Änglabarn i våra liv. Ingela Rådestad, barnmorska, forskare och tidigare ordförande i Spädbarnsfonden nationellt. Hon är sannerligen en kämpe och har varit i många många år. Ett idogt arbete med forskning och att informera, arbetar hon för att fler barn ska kunna räddas till livet. Ikväll såg jag på facebook att hon hade en ny hemsida som vänder sig till de som drabbats, eller de som träffar på de som har drabbats. Här ligger även två böcker (pdf-format) uppe där man kan läsa om hur det är när man drabbas och även tiden efter. Väl värt ett besök, vare sig det var ett tag sedan du blev Änglaförälder eller om du nyss mist ditt barn. Stillbirth - en still födsel

Man brukar säga att åren går fort. Och det kan man verkligen säga. I år är det fyra år sedan vi förlorade vår Ängel. En sorg och ett hål i hjärtat som aldrig läker. Men på något sätt landar man till slut i sin sorg, den blir en del av vardagen. Och det är precis vad vi har gjort. Sorgen kommer vi för alltid att leva med. Men att känna sig trygg i den och kunna prata om den är också ett steg i sorgeprocessen. Vi har landat med båda fötterna på jorden och idag kan vi prata om sorgen, känslorna och upplevelsen om att bli Änglaförälder. Det kommer aldrig mer att bli några rosa "fluffiga" moln, vi har fått erfara något av det värsta. Vi har lärt oss av vår erfarenhet och tagit oss en bit på väg i sorgen. Ingens sorg är den andra lik, alla hanterar och lever genom den på olika sätt. Men för oss känns den hanterbar nu.

  Idag är det 3 år sedan vårt liv rasade samman. Det är 3 år sedan vi skulle blivit föräldrar för första gången. Vi blev föräldrar, men Änglaföräldrar.   Vår Ängel skulle idag har fyllt 3 år.   Det har varit en bra dag, trots en hel del tankar på hur livet kunde ha varit.   Kvällen tillbringade vi på kyrkogården med att fira vår Ängel. Vi försöker att göra saker som en 3 åring skulle ha gillat. I år blev det pizza och muffins.   Årets födelsedagsblomma skulle ha blivit änglavingar dekorerade med b.l.a  vita rosor och vit hortensia, men det blev mest likt ett hjärta. Men tycker att det blev riktigt bra!   Lillebror A har hjälpt till att dekorera gravljusen   Chokladcupcakes med frosting till efterrätt.   Denna fina lilla bukett i cupcake-form står hemma vid minnesplatsen, där ljuset nu brinner ikväll.     Ett födelsedagsljus finns naturligtvis på plats...

Det finns många bloggar och även hemsidor om att vara Änglaföräldrar. En av dessa sidor ( http://www.my.dinstudio.se/news_1.html  ) har en rubrik som heter  "Att möta oss", direkt när jag läste den kände jag att så här är det verkligen och det är så här man vill att det ska vara. Även om man vill prata om andra saker också så är detta till stor del så här jag vill bli mött. Vi har ett helt liv framför oss där vi ska leva med att vår son inte fick leva. Många vet inte hur de ska bete sig och därför vill vi berätta hur vi vill ha det. • En kram räcker långt och kan säga mer än ord. • Det värsta som kan hända oss har redan hänt - du kan aldrig genom att fråga eller prata om vår Änglason och vad som hände, göra oss mer ledsna än vad vi redan är. • Det sämsta du kan göra är att låtsas som att inget har hänt. Det känns som att du förnekar vår Änglason då. Vi vill inte låtsas att vi mår bra och struntar gärna i "väder-och-vind-pratet"....

Att sammanfatta året är ganska lätt. Livet före och Livet efter . Förväntan och Förlust . 2010 var sannerligen ett skitår! Vi hoppas att 2011 blir ett bättre år för oss och alla andra "nya" änglaföräldrar.

Känsla av att komma in i på Spädbarnsfondens minnesgudtjänst vid all helgona, var något alldeles speciellt. Där inne satt andra Änglaföräldrar de som vet hur det känns. Man kunde känna samhörigheten i den stora kyrkan. En samhörighet i tystnad. Det behövdes inga ord. Vi har ett osynligt band oss emellan. Vi Änglaföräldrar.

När man går runt i bokhandlar råkar man ibland på böcker som "Mitt första år". Och det var ju något som man såg fram emot att sitta och fylla i. Men som ni nu vid det här laget vet så ville inte ödet detta för oss just nu. Så istället fick vi ingenting att fylla i, ingenting mer än sjukskrivningslappar och begravningsprogram. Men nu finns den, i-fyllnads-boken för oss Änglaföräldrar. Boken: "Om lilla mig" Här kan man fylla i om graviditeten, förlossningen, begravningen och hur man firade 1-årsdagen. Helt underbar, helt enkelt. Vår kopia är redan nerladdad och utskriven och väntar bara på att bli ifylld. Så tack Spädbarnsfonden ( http://www.spadbarnsfonden.se/ ), för att även vi Änglaföräldrar kan få utlopp för våra i-fyllnads-behov och att vi kan visa att våra Änglar för alltid finns med oss.