När jag läser i Mia Törnbloms nya bok och om kapitlet som handlar om sorg, så tänker jag genast på dig. Du är min stora sorg i livet. Det svarta hålet i mitt hjärta. Den som för alltid fattas i vår familj. Sorg över att du inte fick leva och uppleva allt det fantastiska i livet. Det är både glädjefyllt och gör en aningens ont i att se lillebror upptäcka världen nu. Hur hade du upptäckt världen? Det går inte att inte sluta undra.