Tankar av en Änglamamma

Idag har vi gjort adventsfint hos vår Ängel. Både här hemma på minnesplatsen och på kyrkogården. Nyplanterad hyacint på minnesplatsen här hemma. Även på kyrkogården fick han en blomma och ett tänt ljus. Blåa är de såklart. Tog ur hyacinten ur sin plastkruka som den stod i när jag köpte den och virade mossa omkring rötterna, fäste med ståltråd som jag trätt lite blå pärlor på. Tyckte det blev fint och annorlunda. Hoppas nu inte att den blåser bort bara i stormen.

Nu tror jag kanske att han har funnit sin plats i vårt nya hem. Det känns bra där hans lilla kort, ljus, sten och lilla växt nu är placerade. Sedan får vi se hur han trivs eller om han kanske flyttar på sig och hittar en bättre plats. Men för närvarande trivs han bra. Och även mamma och pappa är nöjda.

Från allra första början har det varit viktigt för mig att vår Änglasons minnesplats här hemma inte bara symboliserar död, sorg och saknad. Det har därför blivit oerhört viktigt vad det är som står där, sakerna väljs ut med stor omsorg och eftertanke. En av de viktigaste sakerna som alltid måste finnas där är något levande, en blomväxt eller som snittblommorna som alltid finns där på hans månadsdagar (dessa väljs naturligtvis också ut med stor omsorg, det kan ta lång tid i blomsteraffären...) Just nu står denna lilla söta blomma på minnesplats och påminner oss om att vår Änglason för alltid kommer att vara "levande" för oss. För han har faktiskt levt, om än alldeles för kort tid.

Man kan ärva mycket från sina föräldrar. Men något som jag defenitivt inte har ärvt av min mamma är hennes "gröna fingrar"- Jag misslyckas inte med alla växter men några av dem har tyvärr inte sett vårt hem mer än någon vecka innan de har gett upp och insett att så mycket näring från sin nya "mamma" inte kommer att fås. För någon vecka sedan köpte jag en växt till vår sons minnesplats här hemma, då jag tycker att det är trevligt att det är finns något levande på denna plats, och inte bara död. I blomsteraffären frågade jag specifikt efter en blomsort som inte behövde så mycket ljus då minnesplatsen ligger helt i skugga, hela tiden. När jag glatt gick hem tänkte jag, äntligen en blomma som kommer att klara av att överleva i denna "hårda" miljö. Till en början gick det bra... Men så kom den där veckan eller snarare veckorna då vattentillskottet inte var så stort. Och då förstår jag att växten gav upp. Så idag fick den åka i soppåsen. Och jakten på en ny växt...