Tankar av en Änglamamma

Man brukar säga att åren går fort. Och det kan man verkligen säga. I år är det fyra år sedan vi förlorade vår Ängel. En sorg och ett hål i hjärtat som aldrig läker. Men på något sätt landar man till slut i sin sorg, den blir en del av vardagen. Och det är precis vad vi har gjort. Sorgen kommer vi för alltid att leva med. Men att känna sig trygg i den och kunna prata om den är också ett steg i sorgeprocessen. Vi har landat med båda fötterna på jorden och idag kan vi prata om sorgen, känslorna och upplevelsen om att bli Änglaförälder. Det kommer aldrig mer att bli några rosa "fluffiga" moln, vi har fått erfara något av det värsta. Vi har lärt oss av vår erfarenhet och tagit oss en bit på väg i sorgen. Ingens sorg är den andra lik, alla hanterar och lever genom den på olika sätt. Men för oss känns den hanterbar nu.

Idag är det 4 år. 4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening. Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor. Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv. Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag.  Därför är det viktigt för mig att göra allt själv. Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv. Så att jag får det som jag vill ha det! Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang. Men i år blev det även blåa blommor i. Är riktigt nöjd med blommorna Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna. Vem skulle han ha varit? Hur hade våra liv sett ut? Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för...

                                    Det är med en ödmjukhet som jag varje gång besöker vår Ängel och som också är platsen för de andra änglarna. Från början var han själv där med alla tanter och farbröder, men nu blir det fler och fler i hans ålder eller yngre barn/vuxna som finns där med honom. Det är med sorg i hjärtat jag läser de olika minnesskyltarna. Levde i 28 år, levde i 10 år, levde i 8 dagar....död vid födelsen. Ni blir fler och fler, våra små änglar. Jag är ödmjuk inför döden och tar inget för givet.

Besök hos vår Ängel på kyrkogården idag. Storebror hade dekorerat dagens ljus. Allt från blommor till tomtar på.

DÖDEN Ett ord och en händelse som många fruktar, inte vill tänka på. Som när Harry Potter säger Voldemort. Men jag tänker på den ofta. Den är en del av vår vardag. Jag älskar mitt liv och är lycklig för min familj och att jag får dela livet med dem. Jag vill leva hela mitt liv med dem. Se mina levande barn växa upp och bli vuxna. Förverkliga drömmar och upptäcka. Älska och leva livet fullt ut. Men då döden är en del av vår vardag så funderar jag en del på vad som händer efteråt. I min fantasi kommer jag få träffa honom igen, vår Ängel och alla andra förstås. För mig finns det ett liv och en värld efter den här. Det hjälper mig att bearbeta och gå vidare tror jag. Skänker mig tröst och lugn. Så när det till slut är dags, så vill jag att det ska finnas en annan värld. En värld där du finns och väntar.

Sitter just nu och tittar på nya serien "Broadchurch" på TV4 och blir genast påmind om den stora sorgen i våra liv, vår Ängel. Ibland blir jag oerhört rädd att förlora någon mer. Jag vet vilken smärta det medför och det vill jag ALDRIG mer uppleva! Imorgon ska jag pussa och krama familjen ännu mer. Livet är verkligen en gåva. Ett ljus för vår Ängel på minste lillebroderns dop.