Hjärnan är hela tiden satt på fullständig beredskap.
Det är helt otroligt hur lätt oron kommer på besök.
En liten förkylning, inga rörelse direkt på morgonen
så är den där direkt.
Min sambo säger att jag inte ska "måla fan på väggen"
och jag vet ju att han innerst inne har rätt.
Men ändå vill inte hjärnan lyda.
Hur gör man för att städa bort sina hjärnspöken?
Det är helt otroligt hur lätt oron kommer på besök.
En liten förkylning, inga rörelse direkt på morgonen
så är den där direkt.
Min sambo säger att jag inte ska "måla fan på väggen"
och jag vet ju att han innerst inne har rätt.
Men ändå vill inte hjärnan lyda.
Hur gör man för att städa bort sina hjärnspöken?
Hej!
SvaraRaderaJag tror faktiskt inte att det går att bara "städa" bort oron. För det är inga "Hjärnspöken". Det är en oro som är fullständigt normal efter att man har upplevt det värsta av det värsta, att ha förlorat sitt barn. Oron kan dock bli något mer lätthanterligt om man får sätta ord på den. Och då behöver man någon som bara lyssnar och kanske inte säger att "man inte ska måla fan på väggen" eller att "risken att det händer igen är minimal" etc. Man behöver bara någon som tar emot och lyssnar på orostankarna. För som sagt; att de kommer är fullständigt normalt. Hade de INTE kommit hade det varit onormalt. Kram och gott nytt år från Ulrika