Nu kan jag ärligt säga att oron har tagit över. Varje dag upptar det mina tankar. Rör det sig som vanligt? Och som jag och en vän pratade om, när vet man att det rör sig för lite och man måste åka och kolla? Man måste vara steget före. Det är en balansgång för att inte bli helt "koko" i bollen. Inte för mycket att göra, måste vila, får inte bli nonchalant. Inte för lite att göra, risken för att bli helt "koko" i bollen är då avsevärt större än annars. Nu vill jag bara att det ska vara över.