Tankar av en Änglamamma

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd...

Att använda fantasin har nog till stor del hjälpt mig i min bearbetning. Att kunna och få fantisera fritt om vad vår Ängel nu är, är oerhört befriande. Sitter han på ett moln?, åker han runt på sin "moonboard"? och vad har han för kompisar där uppe?, vad gör han på dagarna – finns det skola där uppe? osv. Vår Ängel, om du nu går runt bland molnen, var är du då när det är klarblå himmel?

Igår var det Svenska Hjältar galan på TV4. Jag satt och slötittade lite, och jag brukar alltid fundera på vem jag skulle vilja nominera. Kommer inte på någon. Men ikväll slog det mig. En person som jag inte har en personlig relation till men som har betytt så mycket för oss som har Änglabarn i våra liv. Ingela Rådestad, barnmorska, forskare och tidigare ordförande i Spädbarnsfonden nationellt. Hon är sannerligen en kämpe och har varit i många många år. Ett idogt arbete med forskning och att informera, arbetar hon för att fler barn ska kunna räddas till livet. Ikväll såg jag på facebook att hon hade en ny hemsida som vänder sig till de som drabbats, eller de som träffar på de som har drabbats. Här ligger även två böcker (pdf-format) uppe där man kan läsa om hur det är när man drabbas och även tiden efter. Väl värt ett besök, vare sig det var ett tag sedan du blev Änglaförälder eller om du nyss mist ditt barn. Stillbirth - en still födsel

Att driva och lyfta frågan om plötslig spädbarnsdöd är oerhört viktigt. Färre måste drabbas, helst inga alls. Att begrava sitt/sina barn är totalt onaturligt, och inget man ska behöva genomlida. Några som kämpar för att antalet dödfödda barn ska minska är Björn och Josefin Jadeblom som driver Barnupproret. De förlorade sitt fjärde barn och har sedan 2013 drivit denna fråga oavbrutet, om minskade fosterrörelse och stötta de som drabbats. De vågar berätta, de vågar driva och de vågar bryta tystnaden. Jag bugar för dem och deras osinnliga kraft att orka kämpa för att fler barn ska få liv. Vill du läsa mer om dem kan du göra det på Barnupprorets hemsida   eller på deras Facebooksida

Idag är det 4 år. 4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening. Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor. Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv. Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag.  Därför är det viktigt för mig att göra allt själv. Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv. Så att jag får det som jag vill ha det! Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang. Men i år blev det även blåa blommor i. Är riktigt nöjd med blommorna Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna. Vem skulle han ha varit? Hur hade våra liv sett ut? Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för...

                                    Det är med en ödmjukhet som jag varje gång besöker vår Ängel och som också är platsen för de andra änglarna. Från början var han själv där med alla tanter och farbröder, men nu blir det fler och fler i hans ålder eller yngre barn/vuxna som finns där med honom. Det är med sorg i hjärtat jag läser de olika minnesskyltarna. Levde i 28 år, levde i 10 år, levde i 8 dagar....död vid födelsen. Ni blir fler och fler, våra små änglar. Jag är ödmjuk inför döden och tar inget för givet.

Igår tog vi en stund att minnas. Minnas vår förlust, sorg och saknad. Minnas vår Ängel som kom till oss för över 3 år sedan nu. I sedvanlig ordning höll Spädbarnsfonden minnesstund för Änglabarnen. Mycket folk (ca. 250 personer), alldeles för många. Så många ska inte behöva sitta där med tårarna rullande nerför kinderna i saknaden av en familjemedlem. Fin ljuständning, ett för varje Änglabarn (för de föräldrar som ville minnas lite extra) (foto lånat från L) Hela 91 st ljus tändes och brann för de liv som slocknat för tidigt. Efter minnesstunden åkte vi till kyrkogården för att tända ljus hos vår Ängel. Som vanligt vid denna helg var kyrkogården full av levande brinnande vackra ljus för de som saknas hos oss. Det är så underbart vackert. Du är för evigt älskad saknad och aldrig någonsin bortglömd!

Idag tänker vi extra mycket på vår och även andra små änglar. De som aldrig fick uppleva livet, lukta på blommorna eller skratta tills de kiknar. För att läsa mer om Pregnancy & Infant Loss Day klicka HÄR På facebook klicka HÄR First Candle Hittar tyvärr ingen sida på svenska.

När du kom till världen min älskling Var det tyst Endast skrik av min smärta Du var så vacker Så underbar Alldeles perfekt

Bilder från Spädbarnsfonden Västra Götaland Under en (mycket) blåsig söndag hade Spädbarnsfonden Västra Götaland sommaravslutning med familjepicknick och ballonguppsläpp till våra Änglar.

  Idag är det 3 år sedan vårt liv rasade samman. Det är 3 år sedan vi skulle blivit föräldrar för första gången. Vi blev föräldrar, men Änglaföräldrar.   Vår Ängel skulle idag har fyllt 3 år.   Det har varit en bra dag, trots en hel del tankar på hur livet kunde ha varit.   Kvällen tillbringade vi på kyrkogården med att fira vår Ängel. Vi försöker att göra saker som en 3 åring skulle ha gillat. I år blev det pizza och muffins.   Årets födelsedagsblomma skulle ha blivit änglavingar dekorerade med b.l.a  vita rosor och vit hortensia, men det blev mest likt ett hjärta. Men tycker att det blev riktigt bra!   Lillebror A har hjälpt till att dekorera gravljusen   Chokladcupcakes med frosting till efterrätt.   Denna fina lilla bukett i cupcake-form står hemma vid minnesplatsen, där ljuset nu brinner ikväll.     Ett födelsedagsljus finns naturligtvis på plats...

Vissa historier går rakt in i hjärtat. Detta är två av dem. Historien om Sebbe "Sebbe visste att han snart skulle dö"  (klicka på namnet/länken så kommer du till reportaget som gjordes av GP 2005) Igår läste jag historien om 1,5-årige Victor ( i tidningen Vi Föräldrar nr. 12 2012) som kämpade mot sin cancer i 8 månader, men som nu är en ängel bland våra andra änglar. Victors mamma skriver också i sin blogg om historien, bloggen hittar ni här Varje dag kramar jag mitt levande barn hårt och talar om hur mycket jag älskar honom, men efter dessa historier kramar jag honom ännu mer och ännu hårdare och älskar honom ännu mer....om det nu är möjligt.

Igår var vi för första gången med vårt levande barn och hälsade på vårt döda barn. Det var en märklig känsla som infann sig medans vi satt där. Sorg och glädje hand i hand, för resten av livet.

När vi var gravida med vår son, tänkte vi att efter v.12 så är allt klappat och klart . Och att det bara då var att vänta, så skulle det några månader senare titta ut en levande bebis. Som så många andra blivande föräldrar. Men nu vet man bättre. När man nu ser blivande och lyckliga föräldrar som strosar runt på IKEA´s barnavdelning kan man inte låta bli att hoppas på att det går bra hela vägen, men samtidigt tänka: Kommer det sluta lyckligt för er? eller Kommer er stundande lycka sluta i sorg? Man skulle vilja upplysa dem...om att allt inte bara är inbäddat i små fluffiga rosa moln.

Vad vet vi, vi som inte upplevt hur det är att vara föräldrar till levande barn ännu? Utan vi är ju bara Änglaföräldrar med Änglabarn. Och sådan barn är ju aldrig jobbiga... Men jag tar hellre ett eller flera skrikande barn än ett barn nedgrävt i jorden. Så till min ytliga bekant i söder med två par friska och LEVANDE barn säger jag: Få människor vet också vilka känslor som man har haft och har när man har fått gräva ner sitt barn istället för att ha det i sina armar.

När man går runt i bokhandlar råkar man ibland på böcker som "Mitt första år". Och det var ju något som man såg fram emot att sitta och fylla i. Men som ni nu vid det här laget vet så ville inte ödet detta för oss just nu. Så istället fick vi ingenting att fylla i, ingenting mer än sjukskrivningslappar och begravningsprogram. Men nu finns den, i-fyllnads-boken för oss Änglaföräldrar. Boken: "Om lilla mig" Här kan man fylla i om graviditeten, förlossningen, begravningen och hur man firade 1-årsdagen. Helt underbar, helt enkelt. Vår kopia är redan nerladdad och utskriven och väntar bara på att bli ifylld. Så tack Spädbarnsfonden ( http://www.spadbarnsfonden.se/ ), för att även vi Änglaföräldrar kan få utlopp för våra i-fyllnads-behov och att vi kan visa att våra Änglar för alltid finns med oss.

Denna vecka minns vi alla barn som föddes sovande, dem som burits utan att vi fått se dem, dem vi höll men inte kunde ta med oss hem och dem som kom hem men inte stannade.

Dagen då vår änglason kom till världen, var vi placerade i sal 7 på förlossningen. Som en annan pappa beskrivit så kändes denna sal mest logisk för föräldrar som oss - änglaföräldrar. Denna sal ligger längst in, längst ner i hörnet, närmast fikat och mest avskilt från övriga salar på förlossningen. Det är här inne våra underbara änglabarn föds. Några kanske möjligen kallar denna sal för dödens sal, så även jag fram tills för ett tag sedan, då jag såg detta rum på ett helt annat sätt. För att kunna hantera sorgen och tvivlen på att det inte finns något efter livet började jag fundera. Jag tror inte att sal nr 7 är dödens sal längre, utan änglabarnens rum. Det är här änglabarnen föds och det är också här andra änglabarn tar emot de nya när de kommer. Kanske är det, det förra änglabarnet som föddes i denna sal som just i det ögonblick det föds ett nytt änglabarn sitter i salen och tar emot den nya lilla krabaten. Eller är det så att alla änglabarn som fötts i denna sal sitter här och tar ...