Tankar av en Änglamamma

Efter vår Änglason har man vissa gånger fått oväntad tröst. Och detta från personer som man verkligen inte trodde skulle ge just detta. Denna tröst har kommit i form av tankar och ord från personer som endast är bekanta. Ett stort tack till dig P som jag vet har tänkt på oss. Det har gett mig kraft och styrka att fortsätta.

Det finns många bloggar och även hemsidor om att vara Änglaföräldrar. En av dessa sidor ( http://www.my.dinstudio.se/news_1.html  ) har en rubrik som heter  "Att möta oss", direkt när jag läste den kände jag att så här är det verkligen och det är så här man vill att det ska vara. Även om man vill prata om andra saker också så är detta till stor del så här jag vill bli mött. Vi har ett helt liv framför oss där vi ska leva med att vår son inte fick leva. Många vet inte hur de ska bete sig och därför vill vi berätta hur vi vill ha det. • En kram räcker långt och kan säga mer än ord. • Det värsta som kan hända oss har redan hänt - du kan aldrig genom att fråga eller prata om vår Änglason och vad som hände, göra oss mer ledsna än vad vi redan är. • Det sämsta du kan göra är att låtsas som att inget har hänt. Det känns som att du förnekar vår Änglason då. Vi vill inte låtsas att vi mår bra och struntar gärna i "väder-och-vind-pratet"....

Man kan göra många olika saker för att försöka finna en tröst i tragedin. Och vi har provat en del, men idag gjorde jag något som jag tidigare inte har gjort. En promenad på kyrkogården. Detta i hopp om att finna fler barngravar. Det kan låta absurt, men detta var endast för att finna en tröst i att det faktiskt inte bara händer oss utan att det även drabbar andra. Jag fann tröst för en stund, då jag såg några få av de barngravar som tyvärr finns där. Imorgon är det 4 månader sedan vi fick beskedet som för ALLTID förändrade vårt liv och även oss som personer.