Denna blogg startades för bearbetning, en ventil, en kanal att dela med sig i. Kanske var det någon annan drabbad som hittade hit och kunde finna tröst i mina ord. Precis så som jag fann tröst i bloggen "Mamma Melissa" som förlorade sina tvillingar. Men när det nu har gått 8 år så ser livet annorlunda ut. Även som jag så ofta har skrivit här, så är vår Ängel aldrig glömd. Men stort fokus måste nu vara på de två barn som vi faktiskt har här på jorden. Mina tankar har länge snurrat om jag ska börja skriva här igen. Men hur vänder man en blogg som startade i sorg till något som faktiskt är mer än det? Livet kan ju var rätt rörigt emellanåt, både fysiskt och psykiskt. Jag försöker fokusera på det som är positivt och att inte grubbla för mycket. Denna blogg har ju så mycket sorg i sig, går det då att få in glädjen?