Tankar av en Änglamamma

9 månader av oro och ångest är då äntligen över. Och i min famn ligger ännu ett nytt litet liv. Ju mer man tänker på förlossningen och dess slutskede så inser jag att tack vare barnmorskans professionella och snabba beslut, så räddade hon livet på vår tredje son. Utan snabb handling så hade vi kanske stått med ännu en livlös kropp i famnen. Men nu ligger han här i min famn och andas och mår bra. Och jag är så oerhört tacksam! Och så oerhört förundrad över att det ännu en gång har gått bra. Det finns ju så mycket som kan hända... Tack underbara A för att du räddade livet på vårt nyaste mirakel. Jag är dig för evigt tacksam!

Det finns flera böcker som berör ämnet, förlossning/förlossningsrädsla/förlossningssmärta. Och under graviditeten med vår änglason läste jag en av alla dessa böcker. Jag tyckte att detta hjälpte mig, jag förberedde mig för det som komma skulle och som jag kanske var lite rädd för ändå. I boken fick man bra tips, vad man skulle tänka på och självklart förlossningens olika faser. När det väl dock var dags så var ju dessa ord och råd nästan som bortblåsta (vissa saker hade ju fastnat), men i förberedande syfte så var de bra att ha med sig. Så idag när vi står på Åhlens och ett mannen i ett av paren tar upp boken: "Att möta förlossningssmärta" och utbrister: "270 sidor om att möta sin förlossningssmärta!" (på ett något konstigt och förundrat sätt, som om hur kan man skriva en bok på hela 270 sidor om detta ämne?). Så tänkte jag tyst för mig själv: "Det paret kan aldrig ha fött barn". Att föda barn är det häftigaste man kan göra som kvinna, men också en av de s...

Jag skulle aldrig omnämna min förlossning som hemsk, svår eller ens som myket jobbig. Trots att vi då visste att vårt barn inte längre levde, så var det ändå en bra förlossning. Det gick hyfsat fort och det blev inga problem varken under eller efteråt. Däremot skulle jag nog omnämna förlossningen som en enda stor chock, för det var så det kändes. Eller inte kändes rättare sagt. Den dagen vi kom in till förlossningen för igångsättning, så fanns det inga tankar och inga rädslor hos mig. Jag som trots allt haft en liten rädsla inför detta ögonblick, var nu helt tom i tankarna. Det var som om hjärnan under dessa timmar helt hade stängt av känslocentrum. Från dagen innan förlossningen och en vecka efter var vi alla i total chock. Vi är fortfarande i chock över vad som har hänt. Men nu har vi i alla fall återfått kontakten med hjärnans känslocentrum.

Att vara tillbaka där vi fick beskedet om att vår son blivit en ängel, är vissa dagar ett svårt besök. Och idag var vi tillbaka på förlossningen där vår ängel föddes. Många säger att barnmorskorna på förlossningen är underbara, och de som var med oss är mer än underbara. Idag var det dags för att träffa dem igen på just förlossningen, men utan mage och värkar. Det som vi trodde skulle bli en pratstund på en halvtimme, blev till hela två timmar av både sorg och glädje. Allt det stöd och all den öppenhet vi fick och har fått från dem går inte att beskriva. Därför kommer just de två barnmorskorna alltid ha en speciell plats i våra hjärtan. Och jag vill mer än gärna att de skall vara vid vår sida när syskonet till Rasmus kommer.