Tankar av en Änglamamma

Idag tänker vi extra mycket på Änglapojken V och hans familj. Vi vet att ni där uppe i himlen firar din dag lille Änglapojken V. Självklart hoppas vi att du har träffat VÅR Änglapojk och att han är med dig idag. Att ni håller ihop där upp i världen som kallas Himlen. Snälla Änglapojk V, hälsa och krama om vår Änglapojk åt oss. Vi saknar honom otroligt mycket!

Tänk vad det är viktigt att man har människor runt sig som man trivs med. Och inte minst hur viktigt detta är på arbetet. Människor som är okomplicerade, glada och alltid gör sitt bästa. Så tack S för att du ville komma till oss på LiA och göra vår vardag ännu bättre!

Definition Från medicinska födelseregistrets start 1973 till den 30 juni 2008 definierades intrauterin fosterdöd i Sverige som framfödandet av ett dött foster, som hade en gestationsålder av minst 28 kompletta veckor. Från 1 juli 2008 definieras intrauterin fosterdöd av Socialstyrelsen som framförandet av ett dött barn som hade en gestationsålder av minst 22 kompletta graviditetsveckor, i linje med WHO’s riktlinjer. Fosterdöd kan inträffa under förlossningen eller före förlossningen. Orsak Den viktigaste kända riskfaktorn som går att förebygga för intrauterin fosterdöd är rökning hos modern. Andra tänkbara orsaker kan vara missbildningar, infektioner, allvarlig sjukdom hos modern, komplikationer i moderkaka och/eller navelsträng. Trots detta är det i 10-15 procent av fallen hittas ingen orsak. Incidens Andelen barn som dör intrauterint har varit konstant sedan 1985, ca 3-4 barn per 1000 födda i Sverige, vilket innebär 300-400 av de 100.000 barn som föds i Sverige varje år. Källa: www.s

När man går runt i bokhandlar råkar man ibland på böcker som "Mitt första år". Och det var ju något som man såg fram emot att sitta och fylla i. Men som ni nu vid det här laget vet så ville inte ödet detta för oss just nu. Så istället fick vi ingenting att fylla i, ingenting mer än sjukskrivningslappar och begravningsprogram. Men nu finns den, i-fyllnads-boken för oss Änglaföräldrar. Boken: "Om lilla mig" Här kan man fylla i om graviditeten, förlossningen, begravningen och hur man firade 1-årsdagen. Helt underbar, helt enkelt. Vår kopia är redan nerladdad och utskriven och väntar bara på att bli ifylld. Så tack Spädbarnsfonden ( http://www.spadbarnsfonden.se/ ), för att även vi Änglaföräldrar kan få utlopp för våra i-fyllnads-behov och att vi kan visa att våra Änglar för alltid finns med oss.

En lugn helg har passerat. Idag fick vår ängel fotbollsklistermärken på sitt gravljus, till pappans stora glädje. Det är ju faktiskt en fotbollssläkt som lillen tillhör (på pappas sida), så det är klart att han ska ha fotbollar han också. På sitt vis.

Denna vecka minns vi alla barn som föddes sovande, dem som burits utan att vi fått se dem, dem vi höll men inte kunde ta med oss hem och dem som kom hem men inte stannade.

Man brukar säga "när lusten faller på". Men just nu är det snarare "när lusten inte faller på". Ibland har man inte lust med det som man verkligen måste göra. Är det sorgen som lägger sin tyngd på mina axlar? Men efter lite insikt är det bara att bita ihop och kämpa lite till. Och det ska man nog klara av, det finns ju värre...

Lillkillen, jag undrar vad det var? Vad var det som fick dig till att inte orka längre? Jag hoppas inte att du fick kämpa allt för länge, att det var därför som du inte hann med att säga till att du inte mådde bra. Att du inte hade ont eller behövde lida, att ditt liv där inne var roligt och tryggt. Att du kände vår kärlek och känner den fortfarande. Och att tiden var för knapp för att hinna med att banka mamma i magen ordentligt och säga till. Jag saknar dig!

Denna fina present kom med posten idag och gissa om jag blev glad och överraskad. Fler fina klistermärken att dekorera gravljusen med. Tack du söta I för denna fina present.

Imorgon hoppas jag på slumpen . Att det var slumpen som gjorde att vår son inte är här hos oss på jorden. Utan istället fick bli en ängel och bo i himlen.

Under dagen skulle jag lämna tillbaka ett par skor som jag köpt tidigare i veckan. Då jag åkte runt skulle jag även gå in på Blomsterlandet för att se om det fanns gravljus. De hade många sorter och jag kom ut med en hel kartong med gravljus under armen. Detta kommer ju numera att vara en åtgångsvara i vårt hushåll, så det var lika bra att "bunkra upp". Under bilresan funderade jag på ifall ett besök på Toy´s rus skulle ge mig möjligheten att köpa fler klistermärken som gravljusen dekoreras med. Jag svängde efter lite funderande in på parkeringsplatsen. Det var en lustig känsla som infann sig när man går in genom entrén och möter föräldrar som precis köpt leksaker till sina barn som springer bredvid av lycka. För att när man passerat ingången snabbt springa in och leta efter klistermärken. Vill inte stanna där inne längre än nödvändigt. Ja det finns verkligen olika världar, själv hade jag precis varit och köpt gravljus till mitt barn. Och nej, det blev inga nya klistermärken.

Igår kom du hem, Vår Ängel. Och vi fick hålla dig en sista gång. Tänk att det kan vara så skönt att hålla i en pappurna. Du fick en sista puss och ett sista gnugg med näsan. Det känns skönt att veta att du är nära oss och att du är där när vi hälsar på dig. Ditt ljus på vår minnesplats här hemma lyste hela kvällen och vi vet att det även lyste tre starka ljus fulla med kärlek uppe hos dig. Du är saknad och fattas i våra liv. Vi älskar dig!

...det är dagens sanning. Jag hoppas att imorgon blir en bättre dag.

Jag försöker att för det mesta alltid vara positiv både i tanke och handling och gentemot andra människor. Men nu måste jag få vara lite negativ. Jag förstår inte hur vissa personer orkar älta, vara bittra eller allmänt negativa när något inte är eller har blivit som de har velat. De gör själva inget åt saken utan tror att personen som möjligen har del i felet skall komma på detta genom någon sorts magisk telepati och helt plötsligt utbrista månader senare: -Aha! Nu vet jag vem som sitter och är bitter och varför. Eller varför klaga på småsaker som man antingen kan göra något åt, försöka påverka till att bli något positivt eller försöka se så positivt som möjligt på dem så som de är nu idag. Fundera på ifall de faktiskt också kan ge en något, en erfarenhet eller lärdom. Livet är så mycket mer än att bara älta, vara bitter eller vara negativ. Nu säger jag inte att jag är ett skolexempel i positivitet. Tro mig jag har också mina dagar då småsaker lätt blir negativa och ältandet aldrig ta

Du änglapojk med vita vingar, vaka över mig och hjälp mig leva. För utan dig är världen tom.

"Ett ögonblicks skillnad, från en sekund till en annan, och ingenting blir någonsin detsamma mer." (från www.zoeil.se/vendela ) Det är precis så det känns. Att bli änglamamma.

Dagen då vår änglason kom till världen, var vi placerade i sal 7 på förlossningen. Som en annan pappa beskrivit så kändes denna sal mest logisk för föräldrar som oss - änglaföräldrar. Denna sal ligger längst in, längst ner i hörnet, närmast fikat och mest avskilt från övriga salar på förlossningen. Det är här inne våra underbara änglabarn föds. Några kanske möjligen kallar denna sal för dödens sal, så även jag fram tills för ett tag sedan, då jag såg detta rum på ett helt annat sätt. För att kunna hantera sorgen och tvivlen på att det inte finns något efter livet började jag fundera. Jag tror inte att sal nr 7 är dödens sal längre, utan änglabarnens rum. Det är här änglabarnen föds och det är också här andra änglabarn tar emot de nya när de kommer. Kanske är det, det förra änglabarnet som föddes i denna sal som just i det ögonblick det föds ett nytt änglabarn sitter i salen och tar emot den nya lilla krabaten. Eller är det så att alla änglabarn som fötts i denna sal sitter här och tar

Att vara änglamamma syns inte utanpå. Det känns bara inuti.

Vi är precis hemkomna efter 3 timmar av full förståelse. En förståelse som bara de som varit med om samma sak kan ge en. Idag var första gången på samtalsgruppen som arrangeras av Spädbarnsfonden ( www.spadbarnsfonden.se ) Under hela dagen har jag nog haft en oro i kroppen och funderat mycket på hur det kommer att vara. Men efteråt känner man att lugnet infinner sig. En fysisk urladdning har ägt rum ikväll. Och jag vet att vi båda kommer att sova gott i natt. Men ändå vakna upp och vara trötta imorgon.

Det finns ett uttryck som lyder: "Det är hemskt vad tiden går fort" Men jag lever just nu efter ett annat uttryck, nämligen: "Det är hemskt vad tiden går långsamt" Det är nu 3 månader sedan vi blev änglaföräldrar och tiden har aldrig gått så långsamt som den gör just nu.

Man brukar ju förvånas av hur mycket man kan utveckla alla de tekniska under som vi har, från att den första datorn som var stor som ett kylskåp (om inte större) till dagens små minidatorer. En fråga som ofta återkommer på jobbet är: "Hur klarade man sig förr i tiden då man inte hade någon dator?" Denna fråga brukar vara högst aktuell när något inte fungerar med t.ex nätet (att man inte kommer ut på internet) eller om datorn får för sig att inte samarbeta, (läs; krascha) Som idag. Man tar för givet att den lilla datorn alltid ska fungera och blir lika förvånad när den inte vill längre. Nu hoppas jag att min dator kommer att piggna till och återgå till sitt gamla vanliga "jag" så fort som möjligt. För jag tycker inte om min dators kompis som jag nu måste samarbeta med mot min vilja :).

På Korsika fick du en tidig 3 månaderspresent. En svävande lykta. Vi hoppas att du såg den från din molntapp och tyckte att den var fin. Vet vet det kanske var du som tog den när den försvann bakom huset? Och nu visar upp den för din kompisar i himlen.

Ditt ljus lyser på vår minnesplats här hemma och jag vet att alla tänker på dig lite extra mycket idag. Du saknas. Pussar och kramar i massor! Mamma & Pappa

Idag är det 3 månader sedan, 3 månader av sorg och saknad. Ofta känns det som om vi har rest tillbaka i vår egna tidsmaskin och just nu befinner oss i augusti 2009 och att Rasmus ännu inte har blivit till. Men i medvetandet vet man vad som har hänt och när man sedan ser ett kort på vår underbare son så inser man den hemska sanningen och att tidsmaskinen inte finns. Om tidsmaskinen fanns skulle vi resa tillbaka ett år för att kunna ändra på sagans slut. Någon som vill hjälpa mig bygga en tidsmaskin?

Efter en vecka på Korsika och därmed en bloggpaus (då det inte gick att blogga från Iphonen tyvärr) är jag nu tillbaka och fortsätter mitt bloggande. Hoppas att du fortsätter läsa.