Tankar av en Änglamamma

DÖDEN Ett ord och en händelse som många fruktar, inte vill tänka på. Som när Harry Potter säger Voldemort. Men jag tänker på den ofta. Den är en del av vår vardag. Jag älskar mitt liv och är lycklig för min familj och att jag får dela livet med dem. Jag vill leva hela mitt liv med dem. Se mina levande barn växa upp och bli vuxna. Förverkliga drömmar och upptäcka. Älska och leva livet fullt ut. Men då döden är en del av vår vardag så funderar jag en del på vad som händer efteråt. I min fantasi kommer jag få träffa honom igen, vår Ängel och alla andra förstås. För mig finns det ett liv och en värld efter den här. Det hjälper mig att bearbeta och gå vidare tror jag. Skänker mig tröst och lugn. Så när det till slut är dags, så vill jag att det ska finnas en annan värld. En värld där du finns och väntar.

Det finns många sätt man kan bära sina barn på. Man bär dem i magen, i sin famn, i sina armar, i bärsele, i bilstol. Jag bär båda mina barn. Mitt levande barn i min famn. Min Änglason runt halsen i ett halsband. Men båda bär jag i mitt hjärta.

Man kan verkligen säga att livet är för alltid förändrat på ett helt underbart och härligt sätt. Dagarna går fort och imorgon är vårt lilla mirakel redan en vecka gammal. Vad har vi då gjort under veckan, ja det är inte så mycket utan mest suttit och tittat på honom. Och det kan man verkligen inte göra tillräckligt mycket. Livet är just nu helt underbart! Vi njuter fullt ut.

Det finns dagar då jag undrar hur vi vågar satsa igen. Hur vågar vi bli gravida igen efter det som hände? Men jag är starkt övertygad om att "hoppet är det sista som överger människan". Och det är nog därför vi är modiga nog och inte tappar tron på livet.

Idag har jag återigen träffat en person som vågat ta chansen. Ta chansen från en trygg och säker tillvaro till att satsa. Hon har vågat ta chansen att satsa på något som hon verkligen brinner för. Jag avundas dess människor och deras mod. Och önskar att jag själv någon gång i livet får en "bit" av deras mod. Att man vågar satsa. Men först ska jag komma på vad det verkligen är jag brinner för. Hmmm....

För några veckor sedan fick vi möjligheten att genom jobbet att gå på ett föredrag med Ola Skinnarmo. Det där med "Äventyrare" har väl aldrig varit något jag har varit intresserad av, men att få chansen att lyssna till honom lockade då det inte är ofta man får chansen att lyssna på sådana föredrag. När föredraget var slut, hade vi fått oss många skratt men också många kloka ord. Det jag tog med mig från kvällen var de tre punkter som motiverar honom på hans resor: - Köp det du inte kan påverka - Tänk positivt - Fokusera på det du kan och bör förändra Dessa tre punkter kommer att följa mig en lång tid framöver och förhoppningsvis hela livet, speciellt när det inte alltid blir som man vill.

Det där med att vara vuxen och när man blir det har jag i veckan funderat över. Men nu kan jag nog säga att jag är en bra bit på väg mot att bli just vuxen. Hur många poäng ger husköp och fastanställning?

Kvällen har spenderats framför tv:n med att titta på Rosa-bandet galan. Och man inser återigen hur fort livet kan förändras. Man tänker extra mycket på de som drabbats inte bara av bröstcancer utan av alla typer av cancer. Denna veckan har tankarna gått till M som inte längre finns med oss samt hennes familj i deras svåra stund. När jag somnar ikväll är jag tacksam. Tacksam över livet!

Tänk vad det är viktigt att man har människor runt sig som man trivs med. Och inte minst hur viktigt detta är på arbetet. Människor som är okomplicerade, glada och alltid gör sitt bästa. Så tack S för att du ville komma till oss på LiA och göra vår vardag ännu bättre!