lördag 29 november 2014

Alltid nära till gråt

Jag pendlar mellan total lycka över vår lilla familj som vi skapat och den oändliga sorgen som det innebär att för alltid vara en för lite i familjen.

Efter 4,5 år vet jag fortfarande inte hur jag ska handskas med dessa känslor.
Hur lär man sig att hantera dem?
Ellr kommer det för evigt kännas så här?

Sorgen och känslorna ligger mer än ofta utanpå hjärtat.
Alltid nära till gråt.

Ett tag nu har min sårbarhet varit större än någonsin.
Minsta lilla rispa på ytan kan slita mig itu.
Skör och krossbar som glas.

torsdag 20 november 2014

Mitt barn är dött

Mitt barn är dött.

En erfarenhet jag hellre skulle vilja vara utan.
Det är en avgrundsdjup sorg.
Som aldrig tar slut.

En tomhet.
Ett stort hål.
Som aldrig läker.

torsdag 13 november 2014

Du upptar mina tankar

Du har kommit att uppta mina tankar mer och mer den senaste tiden.
Jag grubblar och tänker på dig ofta.

Det är samma frågor  som alltid:
Vem skulle du varit?
Varför orkade du inte hela vägen?
Vart är du nu? Kan du se mig?
Var det något som jag gjorde?

Jag hoppas att du ser mig och ser min familj. Skyddar och vakar över oss.

Såg du mig i flygplanet igår?

Jag saknar dig så hjärtat brister.
Det går i tusen bitar.
Och jag skulle göra vad som helst för att få återuppleva de där timmarna med dig vid min sida.

Hålet i mitt hjärta kommer aldrig läka. Det kommer för alltid var urgröpt, vara ett hål.

Tankarna kommer och går, just nu är de starka och tar över.

Det är jobbigt samtidigt som det är skönt.
Lever mycket i nuet för att inte sjunka för djupt.
Min sorg kommer för evigt finnas där för dig.
Jag älskar dig!

onsdag 5 november 2014

Det går att rädda fler dödfödda barn!


Ordföranden för Spädbarnsfonden, Henrik Ahlstrand skrev under allhelgona helgen ett inlägg i Sydsvenskan, för att uppmärksamma PSD i magen och hur man ska gå vidare för att minska antalet dödfödda barn.

Läs texten HÄR

måndag 8 september 2014

Att landa i sin sorg

Man brukar säga att åren går fort.
Och det kan man verkligen säga.
I år är det fyra år sedan vi förlorade vår Ängel.

En sorg och ett hål i hjärtat som aldrig läker.
Men på något sätt landar man till slut i sin sorg, den blir en del av vardagen.
Och det är precis vad vi har gjort.

Sorgen kommer vi för alltid att leva med.
Men att känna sig trygg i den och kunna prata om den är också ett steg i sorgeprocessen.

Vi har landat med båda fötterna på jorden och idag kan vi prata om sorgen, känslorna och upplevelsen om att bli Änglaförälder.

Det kommer aldrig mer att bli några rosa "fluffiga" moln, vi har fått erfara något av det värsta.
Vi har lärt oss av vår erfarenhet och tagit oss en bit på väg i sorgen.

Ingens sorg är den andra lik, alla hanterar och lever genom den på olika sätt.
Men för oss känns den hanterbar nu.

tisdag 2 september 2014

Kan man prata om döden?

Bild från Barnupproret

Barnupproret tar som alltid upp viktiga ämnen och frågeställningar.
Denna gång: "Kan man prata om döden?"

Och visst kan man det.
För många som inte har haft det så nära eller så oväntat kan det nog många gånger vara svårt.
Men för oss som upplevt det oväntat och plötsligt, blir det till en del av livet.
Vi lever med döden i vardagen.

För oss känns det naturligt.
Och idag har jag just gjort detta, pratat om döden.
Denna gång med mina kollegor.

Många tror oftast att man har svårt att prata om det, men oftast är det självläkande (fortfarande efter 4 år) att prata om det. Även om ögonen ändå fylls med tårar.
Så fortsätt, fortsätt våga, våga prata om döden.

Det kommer vi göra.

torsdag 5 juni 2014

4 år!


Idag är det 4 år.
4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening.


Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor.




Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv.
Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag. 
Därför är det viktigt för mig att göra allt själv.
Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv.
Så att jag får det som jag vill ha det!





Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang.
Men i år blev det även blåa blommor i.
Är riktigt nöjd med blommorna



Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna.
Vem skulle han ha varit?
Hur hade våra liv sett ut?

Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för 4 år sedan som gjorde att man aldrig blev den samma.

Ikväll lyste ditt ljus här hemma och två ljus på kyrkogården.
Och ett tag kunde jag nästan känna din närvaro, där du satt på soffkanten jämte oss och dinglade med benen, hade händerna i knäet och sneglade på oss ibland.
Du vakar ständigt över oss!

Vår ängel du är för evigt älskad och saknad!