När jag gick hemifrån häromdagen så sa jag rent instinktivt:
- Hej då, (vår sons namn)!
Innan jag lämnade lägenheten och låste dörren.
Men i nästa sekund tänke jag på att det behöver jag ju inte säga, för det jag tror på är att han är med oss varje dag trots att vi inte är hemma.
Och då slog det mig att vår son måste vara en mycket upptagen ängel.
Att flyga kors och tvärs och hälsa på oss dagarna i ända, måste ta en hel del tid eller har de någon slags turboväxel på vingarna som gör att det går snabbare?
Eller var det helt enkelt så att han just denna dagen, stannade hemma hos oss?
Och att det var därför som jag på ren instinkt sa hej då?
- Hej då, (vår sons namn)!
Innan jag lämnade lägenheten och låste dörren.
Men i nästa sekund tänke jag på att det behöver jag ju inte säga, för det jag tror på är att han är med oss varje dag trots att vi inte är hemma.
Och då slog det mig att vår son måste vara en mycket upptagen ängel.
Att flyga kors och tvärs och hälsa på oss dagarna i ända, måste ta en hel del tid eller har de någon slags turboväxel på vingarna som gör att det går snabbare?
Eller var det helt enkelt så att han just denna dagen, stannade hemma hos oss?
Och att det var därför som jag på ren instinkt sa hej då?
Kommentarer
Skicka en kommentar