Tankar av en Änglamamma

Idag är det 4 år. 4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening. Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor. Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv. Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag.  Därför är det viktigt för mig att göra allt själv. Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv. Så att jag får det som jag vill ha det! Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang. Men i år blev det även blåa blommor i. Är riktigt nöjd med blommorna Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna. Vem skulle han ha varit? Hur hade våra liv sett ut? Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för...

  Idag är det 3 år sedan vårt liv rasade samman. Det är 3 år sedan vi skulle blivit föräldrar för första gången. Vi blev föräldrar, men Änglaföräldrar.   Vår Ängel skulle idag har fyllt 3 år.   Det har varit en bra dag, trots en hel del tankar på hur livet kunde ha varit.   Kvällen tillbringade vi på kyrkogården med att fira vår Ängel. Vi försöker att göra saker som en 3 åring skulle ha gillat. I år blev det pizza och muffins.   Årets födelsedagsblomma skulle ha blivit änglavingar dekorerade med b.l.a  vita rosor och vit hortensia, men det blev mest likt ett hjärta. Men tycker att det blev riktigt bra!   Lillebror A har hjälpt till att dekorera gravljusen   Chokladcupcakes med frosting till efterrätt.   Denna fina lilla bukett i cupcake-form står hemma vid minnesplatsen, där ljuset nu brinner ikväll.     Ett födelsedagsljus finns naturligtvis på plats...

Egengjort blomsterhjärta med vita rosor, vit gerbera och annan vit blomma fick pryda minnesplatsen på kyrkogården en speciell dag som denna. Idag är det två år sedan vår förväntan hade förbytts till förtvivlan. Idag för två år sedan visste vi att vår älskade unge inte längre levde. Idag för två år sedan föddes han och när han kom ut var det stilla och tyst. Inget barnskrik, utan knäpptyst i rummet! Två år har gått fort men ändå så sakta. Förra året firades 1års-dagen stort, i år har det varit mer stillsamt. En tur till kyrkogården med blommor från mamma, pappa och lillebror samt från farmor och farfar. Imorgon kommer mormor och morfar med blommor och ljus. En liten nalle från farmor och farfar och en liten bil från mamma, pappa och lillebror Tyvärr var vädret inte riktig på vår sida så istället för ett besök i nöjesparken fick det bli en stor glass på stora glasscaféet. Du vår älskade Ängel är för evigt älskad och saknad. Vi minns dig med glädje öv...

Idag för ett år sedan satt vi i kapellet på vår Änglasons begravning. En kompis till mig hade några dagar tidigare sagt till mig: - var beredd på att det är en liten kista. Ja, ja tänkte jag det går nog bra. Men när vi stod där i kapellet och de rullade in kistan högg det till i mig och mitt hjärta. Den var verkligen jätteliten, mindre än jag föreställt mig. Det gjorde ont i mig att veta att där i låg vår älskade son. Dagen då vår Änglason föddes sken solen från en klarblå himmel. Men sedan så regnade det nästintill varje dag fram till begravningen. Men just på denna dag sken solen igen, och trots att jag inte är speciellt religiös kändes det bra. Det var som om Änglarna tog emot honom fullt ut och ville göra denna sorgens dag till en fin dag.

Det finns inga ord som går att beskriva hur det känns. Ett år. Ett helt år. Vi kan fortfarande inte förstå att vår förstfödde son inte finns. Det är overkligt. Går inte att ta in. Idag har det varit din dag, vår Ängel. Vi har firat dig med tårta, pannkakor, ballonger, sång och en massa annat.

Idag för snart ett år sedan, runt klockan tre till fyra fick vi beskedet att vårt barn inte längre levde. En chock som fortfarande finns hos oss. Att det kunde hända var inget vi visste eller ens oroade oss för, som andra gravida så svävade vi på de "rosa" molnen. Det var först veckan innan då jag satt på MVC och läste en artikel om en kvinna som förlorat två barn i magen som man visste att det kunde hända, men den tanken försvann lika fort som den kom. "Det händer ju andra, inte oss", som man brukar säga. Och min sambo tyckte att det var obehagligt att de gånger vi ringde förlossningen under sista veckan alltid frågade om man känt rörelse. Men man hade ju hört att på slutet är de ju så stora och har inte lika mycket plats för att röra sig, så man trodde ju att det var helt normalt att man någon dag inte kände några rörelse. Idag vet jag bättre! De ska röra sig ända till slutet. Detta är något som till viss del upprör mig att det inte informeras om. Du...

Just nu väntar jag. Om ca. en vecka så är det ett helt år sedan vi fick ett Ängel och inte ett levande barn. Tiden går fort, minnena har bleknat något, men de kommer aldrig att försvinna. Det finns tre saker med vår Änglason som jag minns extra tydligt och som jag gör allt för att hålla fast vid. De får aldrig försvinna. Planerna inför årsdagen börjar ta form. En speciell dag för vår Ängel kommer det att bli, så mycket vet jag. Det jag inte vet är vad man kommer känna och vilka tankar som kommer att snurra i mitt huvud.