Tankar av en Änglamamma

Nu när jag på allvar tänker ta upp skrivandet här igen är det ju lägligt med en presentation av mig själv. Det har dröjt alldeles för länge sedan det gjordes ordentligt. Så vem är jag? En 36 årig tvåbarnsmamma som 2010 tillsammans med min man väntade vårt första barn. Graviditeten var fullständigt normal, trots att jag i v. 12 fick operera bort blindtarmen så växte den lille där inne som han skulle. Jag läste graviditets- och förlossningsböcker och förberedde mig så mycket som jag kunde och ville. Att lillen rörde sig där inne hade jag koll på och visste att han var uppe morgon och kväll, men ganska stilla under dagarna. Vi var upprymda och förväntansfulla förstagångsföräldrar som förberedd oss genom att köpa barnvagn, ta fram spjälsäng som bäddades och köpte de första kläderna. Det var bestämt att jag skulle gå hem från jobbet två veckor innan beräknad förlossning. Vi var beräknade i juni. Dagarna innan hade vi precis fått hem barnvagnen efter flera veckors försenin...

Idag är det 4 år. 4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening. Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor. Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv. Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag.  Därför är det viktigt för mig att göra allt själv. Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv. Så att jag får det som jag vill ha det! Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang. Men i år blev det även blåa blommor i. Är riktigt nöjd med blommorna Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna. Vem skulle han ha varit? Hur hade våra liv sett ut? Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för...

  Idag är det 3 år sedan vårt liv rasade samman. Det är 3 år sedan vi skulle blivit föräldrar för första gången. Vi blev föräldrar, men Änglaföräldrar.   Vår Ängel skulle idag har fyllt 3 år.   Det har varit en bra dag, trots en hel del tankar på hur livet kunde ha varit.   Kvällen tillbringade vi på kyrkogården med att fira vår Ängel. Vi försöker att göra saker som en 3 åring skulle ha gillat. I år blev det pizza och muffins.   Årets födelsedagsblomma skulle ha blivit änglavingar dekorerade med b.l.a  vita rosor och vit hortensia, men det blev mest likt ett hjärta. Men tycker att det blev riktigt bra!   Lillebror A har hjälpt till att dekorera gravljusen   Chokladcupcakes med frosting till efterrätt.   Denna fina lilla bukett i cupcake-form står hemma vid minnesplatsen, där ljuset nu brinner ikväll.     Ett födelsedagsljus finns naturligtvis på plats...

De senaste dagarna har mycket av våra tankar gått till vår älskade Änglason. Som vanligt går känslorna upp och ner. Ett mönster som man kan ana är att runt månadsdagarna så finns känslorna och sorgen där tydligare. Igår så hittade jag denna fina dikt från Spädbarnsfondens bok "Om lilla mig": "Märkligt att man kan sakna någon så ofantligt mycket. Någon som egentligen aldrig tidigare existerat. En gång var det bara du och jag, samma som nu. Men något hände däremellan, du blev far och jag blev mor. Nu är det bara du och jag och ett osynligt barn. Om någon ser oss komma gående, sida vid sida, ser de inte det skrattande barnet vi håller i handen mellan oss. Vi är föräldrar som bär vårt barn inom oss, osynligt för världen" Av: Okänd Det enda som jag egentligen inte håller med om i dikten är "Någon som egentligen aldrig tidigare existerat." För oss har vår Änglapojk existerat i allra högsta grad.

Idag tänker vi extra mycket på Änglapojken V och hans familj. Vi vet att ni där uppe i himlen firar din dag lille Änglapojken V. Självklart hoppas vi att du har träffat VÅR Änglapojk och att han är med dig idag. Att ni håller ihop där upp i världen som kallas Himlen. Snälla Änglapojk V, hälsa och krama om vår Änglapojk åt oss. Vi saknar honom otroligt mycket!

Lillkillen, jag undrar vad det var? Vad var det som fick dig till att inte orka längre? Jag hoppas inte att du fick kämpa allt för länge, att det var därför som du inte hann med att säga till att du inte mådde bra. Att du inte hade ont eller behövde lida, att ditt liv där inne var roligt och tryggt. Att du kände vår kärlek och känner den fortfarande. Och att tiden var för knapp för att hinna med att banka mamma i magen ordentligt och säga till. Jag saknar dig!

Igår kom du hem, Vår Ängel. Och vi fick hålla dig en sista gång. Tänk att det kan vara så skönt att hålla i en pappurna. Du fick en sista puss och ett sista gnugg med näsan. Det känns skönt att veta att du är nära oss och att du är där när vi hälsar på dig. Ditt ljus på vår minnesplats här hemma lyste hela kvällen och vi vet att det även lyste tre starka ljus fulla med kärlek uppe hos dig. Du är saknad och fattas i våra liv. Vi älskar dig!

Du änglapojk med vita vingar, vaka över mig och hjälp mig leva. För utan dig är världen tom.