Fortsätt till huvudinnehåll

Ett eller två?

I början var jag konsekvent mot alla om hur många barn vi har,
men allt eftersom tiden har gått har jag börjat välja vilka som skall få veta.

Det är inte så att jag på något sätt inte vill nämna min Änglason, eller vill glömma bort honom,
men vissa personer behöver inte veta allt.

Jag måste känna mig bekväm med att berätta och på något sätt måste de förtjäna ett sådant förtroende.
För mig är det viktigt att det inte bara är en flyktig bekantskap utan någon som man faktiskt kommer träffa igen.

Så svaret på frågan: Är det ert första barn?
Är inte längre konsekvent.

Kommentarer

  1. Jag tycker du resonerar oerhört rimligt i detta, med vissa personer kan det ju kännas mycket utlämnande att berätta eftersom det inte tas emot på ett respektfullt sätt. Då hade det varit bättre att låta bli att berätta. Jag har också erfarit detta, då jag har berättat det för vissa personer och sedan ångrat det faktiskt.

    :-) varma hälsningar från Anne

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.