Det som jag innan trodde skulle bli jobbigt har blivit en fristad.
En plats att andas på, men där även sorgen har en naturlig plats.
Att träffa och umgås med tjejerna från magplasket är inte längre jobbigt (så som det var första gången).
Nu vet några av dem och det känns bra.
När jag träffar dem så är det fullt fokus på vad som är här och nu, men någonstans där finns också plats för att prata om vår Ängel på ett helt naturligt sätt om det dyker upp.
Men att få en paus i sorgen är oerhört befriande.
En plats att andas på, men där även sorgen har en naturlig plats.
Att träffa och umgås med tjejerna från magplasket är inte längre jobbigt (så som det var första gången).
Nu vet några av dem och det känns bra.
När jag träffar dem så är det fullt fokus på vad som är här och nu, men någonstans där finns också plats för att prata om vår Ängel på ett helt naturligt sätt om det dyker upp.
Men att få en paus i sorgen är oerhört befriande.
Kommentarer
Skicka en kommentar