Jag vill vara en vanlig mamma och det är jag oftast.
Men sedan kommer den där oron.
Att oroa sig gör nog varje mamma, men efter att ha förlorat ett barn tror jag att man blir mer orolig att något ska hända det/de levande barn man har.
Jag kan inte svara på ifall jag hade varit lika orolig om vår Änglason överlevt,
men någonstans långt där inne tror jag inte det.
Jag hade varit som alla andra,
ryckt på axlarna då han hostar en gång för mycket eller inte kollat så att han fortfarande andas var 20:e meter på promenaden.
Men sedan kommer den där oron.
Att oroa sig gör nog varje mamma, men efter att ha förlorat ett barn tror jag att man blir mer orolig att något ska hända det/de levande barn man har.
Jag kan inte svara på ifall jag hade varit lika orolig om vår Änglason överlevt,
men någonstans långt där inne tror jag inte det.
Jag hade varit som alla andra,
ryckt på axlarna då han hostar en gång för mycket eller inte kollat så att han fortfarande andas var 20:e meter på promenaden.
Kommentarer
Skicka en kommentar