Det finns många bloggar och även hemsidor om att vara Änglaföräldrar.
En av dessa sidor ( http://www.my.dinstudio.se/news_1.html ) har en rubrik som heter "Att möta oss", direkt när jag läste den kände jag att så här är det verkligen och det är så här man vill att det ska vara.
Även om man vill prata om andra saker också så är detta till stor del så här jag vill bli mött.
Vi har ett helt liv framför oss där vi ska leva med att vår son inte fick leva. Många vet inte hur de ska bete sig och därför vill vi berätta hur vi vill ha det.
•En kram räcker långt och kan säga mer än ord.
•Det värsta som kan hända oss har redan hänt - du kan aldrig genom att fråga eller prata om vår Änglason och vad som hände, göra oss mer ledsna än vad vi redan är.
•Det sämsta du kan göra är att låtsas som att inget har hänt. Det känns som att du förnekar vår Änglason då. Vi vill inte låtsas att vi mår bra och struntar gärna i "väder-och-vind-pratet". Att fråga hur vi mår och hur det går tar bara några minuter.
•Vi vill prata om vår Änglason och vi vill att andra ska göra det. Han är vårt barn och en del av vårt liv även om han inte fick andas en enda sekund. Hur skulle du känna om ingen ville prata om ditt barn...?
•Om du inte vet vad du ska säga - säg det. Vi förstår att det är svårt att hitta ord. Vi hittar dem inte själva.
•Tro inte att sorgen går över. Den kommer alltid finnas hos oss i hela våra liv. Fråga oss gärna hur vi mår och hur vi känner "även fast" det har gått 7 månader, 3 år, 10 år, 25 år...
•Vi fick mängder av kort och brev direkt efter att vår Änglason fötts. Vi uppskattar dem så enormt mycket. Kom ihåg att det är aldrig försent att visa omtanke. Det värmer tvärtemot lite extra.
•Kom inte med klyschor som att "Tiden läker alla sår", "Det fanns nog en mening", "Ni kan få ett till barn"... osv.
Det finns ingen mening med att ett barn dör. Tiden läker inga sår. Ett till barn, ersätter inte vår Änglason.
•Fråga oss gärna om ni får se bilder på vår Änglason. Vi är stolta över honom, precis som alla föräldrar är över sina barn. Vi är väldigt ledsna för att vi inte fick visa upp honom i verkliga livet, korten är det enda vi har. Hur skulle du känna om ingen ville titta på kort på ditt barn?
•Vår Änglason är inget missfall. Han var ett barn som levde i mammas mage hela tiden.
•Tro inte att sorgen skulle varit större om han fått leva ett tag och sen dött. Vissa tror att det är "lättare" om barnet dör i magen. Men vi hade gett vad som helst för att få se hans ögon, höra hans skrik, känna livet i hans kropp. Om det så bara var för några timmar. Vi har inga andra levande minnen av honom än från hans rörelser i magen. Det är den glädjen som vi måste komma ihåg nu.
•Vi kan prata om annat än vår Änglason och vi kan skratta. Men kom ihåg att bara för att vi skrattar så har vi inte glömt honom.
•Undvik att lägga in dina egna värderingar som t.ex. att säga "Det måste kännas lättare nu när du börjat arbeta igen", eller "Vad skönt för er att vara gravida igen"...
Fråga helt enkelt hur det känns så kan vi berätta själva. Det går upp och ner hela tiden, det går inte bara framåt utan även bakåt ibland.
•Om vår Änglason hade levt, hade du gratulerat oss då? Vi har fått en son även fast han dog. Om du tänkt att gratulera, kan du även beklaga sorgen. Det är kanske mer viktigt för oss än om vi hade fått ett grattis om han levt.
Det är svårt att veta hur man ska möta människor i sorg, men gör det inte så komplicerat utan fråga helt enkelt hur du ska bete dig. Men vad du gör, låtsas inte som om att det inte har hänt - för det har hänt hur mycket vi än önskar att det inte vore så...
En av dessa sidor ( http://www.my.dinstudio.se/news_1.html ) har en rubrik som heter "Att möta oss", direkt när jag läste den kände jag att så här är det verkligen och det är så här man vill att det ska vara.
Även om man vill prata om andra saker också så är detta till stor del så här jag vill bli mött.
Vi har ett helt liv framför oss där vi ska leva med att vår son inte fick leva. Många vet inte hur de ska bete sig och därför vill vi berätta hur vi vill ha det.
•En kram räcker långt och kan säga mer än ord.
•Det värsta som kan hända oss har redan hänt - du kan aldrig genom att fråga eller prata om vår Änglason och vad som hände, göra oss mer ledsna än vad vi redan är.
•Det sämsta du kan göra är att låtsas som att inget har hänt. Det känns som att du förnekar vår Änglason då. Vi vill inte låtsas att vi mår bra och struntar gärna i "väder-och-vind-pratet". Att fråga hur vi mår och hur det går tar bara några minuter.
•Vi vill prata om vår Änglason och vi vill att andra ska göra det. Han är vårt barn och en del av vårt liv även om han inte fick andas en enda sekund. Hur skulle du känna om ingen ville prata om ditt barn...?
•Om du inte vet vad du ska säga - säg det. Vi förstår att det är svårt att hitta ord. Vi hittar dem inte själva.
•Tro inte att sorgen går över. Den kommer alltid finnas hos oss i hela våra liv. Fråga oss gärna hur vi mår och hur vi känner "även fast" det har gått 7 månader, 3 år, 10 år, 25 år...
•Vi fick mängder av kort och brev direkt efter att vår Änglason fötts. Vi uppskattar dem så enormt mycket. Kom ihåg att det är aldrig försent att visa omtanke. Det värmer tvärtemot lite extra.
•Kom inte med klyschor som att "Tiden läker alla sår", "Det fanns nog en mening", "Ni kan få ett till barn"... osv.
Det finns ingen mening med att ett barn dör. Tiden läker inga sår. Ett till barn, ersätter inte vår Änglason.
•Fråga oss gärna om ni får se bilder på vår Änglason. Vi är stolta över honom, precis som alla föräldrar är över sina barn. Vi är väldigt ledsna för att vi inte fick visa upp honom i verkliga livet, korten är det enda vi har. Hur skulle du känna om ingen ville titta på kort på ditt barn?
•Vår Änglason är inget missfall. Han var ett barn som levde i mammas mage hela tiden.
•Tro inte att sorgen skulle varit större om han fått leva ett tag och sen dött. Vissa tror att det är "lättare" om barnet dör i magen. Men vi hade gett vad som helst för att få se hans ögon, höra hans skrik, känna livet i hans kropp. Om det så bara var för några timmar. Vi har inga andra levande minnen av honom än från hans rörelser i magen. Det är den glädjen som vi måste komma ihåg nu.
•Vi kan prata om annat än vår Änglason och vi kan skratta. Men kom ihåg att bara för att vi skrattar så har vi inte glömt honom.
•Undvik att lägga in dina egna värderingar som t.ex. att säga "Det måste kännas lättare nu när du börjat arbeta igen", eller "Vad skönt för er att vara gravida igen"...
Fråga helt enkelt hur det känns så kan vi berätta själva. Det går upp och ner hela tiden, det går inte bara framåt utan även bakåt ibland.
•Om vår Änglason hade levt, hade du gratulerat oss då? Vi har fått en son även fast han dog. Om du tänkt att gratulera, kan du även beklaga sorgen. Det är kanske mer viktigt för oss än om vi hade fått ett grattis om han levt.
Det är svårt att veta hur man ska möta människor i sorg, men gör det inte så komplicerat utan fråga helt enkelt hur du ska bete dig. Men vad du gör, låtsas inte som om att det inte har hänt - för det har hänt hur mycket vi än önskar att det inte vore så...
så många kloka ord...
SvaraRadera