Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje.
Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn.
Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället?
I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn.
Efter nio år har naturligtvis glädjen hittat tillbaka, bland annat för våra barn som finns här på jorden.
Sorgen har fått ge plats för livet.
Men den finns alltid där i bakgrunden som en ständig följeslagare.
Så, så får det bli!
Bloggen uppdateras när jag hinner och har lust. Det kan vara allt från mina tankar, till delning av artiklar, framsteg i forskning eller beslut som tagits.
Och jag hoppas att de inlägg som jag gjorde där mitt i sorgen 2010/2011 ska kunna vara till hjälp även idag (9 år senare) för drabbade. För sorg är inget som är modernt eller inne just nu. För många så finns den alltid där och många får någon gång uppleva den i någon form.
Kommentarer
Skicka en kommentar