Ibland är man med om saker som får en tillbaka till verkligheten.
Fortare än kvickt.
Men då inser man att det händer hela tiden, om än fortfarande i det tysta.
Idag var vi hos kuratorn och fick efteråt möjlighet att besöka förlossningen.
Detta var något som vi har velat göra för att avdramatisera de känslor som kan uppkomma nästa gång man kliver in genom dörrarna dit.
En trevlig barnmorska tog emot oss och gick med oss varvet runt.
Tyvärr var "dödens sal" (som jag kallar rummet), nr 7 upptagen så där kunde vi inte gå in.
Direkt tänkte vi båda, att tänk om det är någon som förlorat sitt barn precis som vi som ligger där inne just nu.
Vi satt sedan en stund och pratade med barnmorskan.
Och efter en stund sa hon att det par som nu befann sig i rum nr 7 också hade förlorat sitt barn.
Jag fick nästan hejda mig från att springa in i rummet, känslorna kom tillbaka.
Vi visste ju hur de kände.
Tänk att det händer hela tiden,
att små barn dör
de som aldrig riktigt fick chansen i denna värld.
Fortare än kvickt.
Men då inser man att det händer hela tiden, om än fortfarande i det tysta.
Idag var vi hos kuratorn och fick efteråt möjlighet att besöka förlossningen.
Detta var något som vi har velat göra för att avdramatisera de känslor som kan uppkomma nästa gång man kliver in genom dörrarna dit.
En trevlig barnmorska tog emot oss och gick med oss varvet runt.
Tyvärr var "dödens sal" (som jag kallar rummet), nr 7 upptagen så där kunde vi inte gå in.
Direkt tänkte vi båda, att tänk om det är någon som förlorat sitt barn precis som vi som ligger där inne just nu.
Vi satt sedan en stund och pratade med barnmorskan.
Och efter en stund sa hon att det par som nu befann sig i rum nr 7 också hade förlorat sitt barn.
Jag fick nästan hejda mig från att springa in i rummet, känslorna kom tillbaka.
Vi visste ju hur de kände.
Tänk att det händer hela tiden,
att små barn dör
de som aldrig riktigt fick chansen i denna värld.
Det är så jävla sorgligt så det är inte klokt.... Så många barn. Så många mammor, pappor och syskon som lever med änglar i sina familjer. Och hur lättad man än är över att man inte är ensam drabbad så önskar man att inte en endaste familj ska behöva uppleva denna sorg. Vi tänker så på er nu när det börjar närma sig förlossning!
SvaraRaderaMånga många kramar Ulrika
Jag håller helt med dig.
SvaraRaderaDet är så sorligt att det händer och tyvärr ganska ofta...