Den 4 juni, 2010 förändrades våra liv för alltid.
Nu vet jag att inte bara livet blev helt upp och ner utan också att jag blev helt upp och ner.
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på vår lille Änglason.
Det går inte en enda dag utan att jag undrar vad jag gör där på min kontorstol och varför jag inte är hemma med vår son.
Att känna nervositet och ha ångest över något så annars glädjande som ett ultraljud är numera vardagsmat.
Det ska inte vara ångestfyllt utan enbart glädjande att se sitt barn på insidan, men efter vår erfarenhet är det inte så.
Jag ser fram emot morgondagen med någon typ av skräckblandad förtjusning.
Nu vet jag att inte bara livet blev helt upp och ner utan också att jag blev helt upp och ner.
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på vår lille Änglason.
Det går inte en enda dag utan att jag undrar vad jag gör där på min kontorstol och varför jag inte är hemma med vår son.
Att känna nervositet och ha ångest över något så annars glädjande som ett ultraljud är numera vardagsmat.
Det ska inte vara ångestfyllt utan enbart glädjande att se sitt barn på insidan, men efter vår erfarenhet är det inte så.
Jag ser fram emot morgondagen med någon typ av skräckblandad förtjusning.
Kommentarer
Skicka en kommentar