Fortsätt till huvudinnehåll

Att aldrig riktigt förstå

Jag tror aldrig att jag riktigt kommer att förstå att du inte finns med oss.
Styrkan i att inte förstå kommer att bli svagare men aldrig helt försvinna.
Det är så overkligt, du fanns en kort stund men inte längre.

Tänk så mycket du klarade under din korta tid här på jorden.
Varje gång jag åker förbi sjukhuset tänker jag på operationen och hur oroliga vi var, men du var stark där inne och visade oss att du minsann inte tänkte ge upp.

Men vart tog din styrka vägen...
Varför klarade du inte hela vägen?
Vad var det som hände där inne?


Kommentarer

  1. Kärlek och saknad till någon jag aldrig fick träffa <3 varför?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Reserven

En del jämför sorg med utbrändhet, att man har kört slut på sitt reservlager av "ork" och inte har någon reserv att ta av om det skulle behövas. Jag har aldrig varit utbränd och kan därför inte veta hur detta känns. Men det jag nu vet är att när man bearbetar sorg så har man inga reserver att ta till, inte ens för att bekämpa en lite “fjuttig” förkylning.