Fortsätt till huvudinnehåll

3 år med en Ängel i familjen

 
Idag är det 3 år sedan vårt liv rasade samman.
Det är 3 år sedan vi skulle blivit föräldrar för första gången.
Vi blev föräldrar, men Änglaföräldrar.
 
Vår Ängel skulle idag har fyllt 3 år.

 
Det har varit en bra dag, trots en hel del tankar på hur livet kunde ha varit.
 
Kvällen tillbringade vi på kyrkogården med att fira vår Ängel.
Vi försöker att göra saker som en 3 åring skulle ha gillat.
I år blev det pizza och muffins.


 
Årets födelsedagsblomma skulle ha blivit änglavingar dekorerade med b.l.a  vita rosor och vit hortensia, men det blev mest likt ett hjärta.
Men tycker att det blev riktigt bra!


 
Lillebror A har hjälpt till att dekorera gravljusen

 
Chokladcupcakes med frosting till efterrätt.

 
Denna fina lilla bukett i cupcake-form står hemma vid minnesplatsen, där ljuset nu brinner ikväll.


 
 
Ett födelsedagsljus finns naturligtvis på plats.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.