Fortsätt till huvudinnehåll

Väntan

Just nu väntar jag.

Om ca. en vecka så är det ett helt år sedan vi fick ett Ängel och inte ett levande barn.
Tiden går fort, minnena har bleknat något, men de kommer aldrig att försvinna.
Det finns tre saker med vår Änglason som jag minns extra tydligt och som jag gör allt för att hålla fast vid.
De får aldrig försvinna.

Planerna inför årsdagen börjar ta form.
En speciell dag för vår Ängel kommer det att bli, så mycket vet jag.

Det jag inte vet är vad man kommer känna och vilka tankar som kommer att snurra i mitt huvud.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Reserven

En del jämför sorg med utbrändhet, att man har kört slut på sitt reservlager av "ork" och inte har någon reserv att ta av om det skulle behövas. Jag har aldrig varit utbränd och kan därför inte veta hur detta känns. Men det jag nu vet är att när man bearbetar sorg så har man inga reserver att ta till, inte ens för att bekämpa en lite “fjuttig” förkylning.