Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd
Hej!
SvaraRaderaÄr också en änglamamma sedan två år tillbaka och ville precis som ni utmana livet igen och har fått en till son som nu är drygt ett år. Har följt din blogg någon månad och känner så väl igen mig i allt du skriver. Undrar var du hittat trähjärtat "Här vakar jag". Skulle så gärna vilja ha ett själv. Har ett stort behov att ha min änglason hos mig genom saker och ting som påminner mig om honom. Du skulle kunna maila till mig - maria.olsson7@karlstad.se om du kommer ihåg var du köpt det.
Tack för att jag får läsa dina ord/ MVH Maria Olsson