Jag är uppväxt i de mörka Småländska skogarna och är verkligen ingen "fiskmänniska".
Om det beror på att det är just i Småland jag är uppväxt, där man äter mer kött än fisk, det vet jag inte.
Men det är helt min egna teori.
Nu när man bor på västkusten så finns det ju fisk överallt.
Och att inte ha fisk på lunchmenyn för en restaurang är väl nästan ett regelbrott :)
Nu har jag sedan jag flyttade hit lärt mig att äta mer fisk, även om det inte sker så ofta.
Under graviditeten skall man ju enligt Livsmedelsverkets rekommendationer äta fisk 2-3 ggr/vecka, något som jag har haft svårt att leva upp till.
I förra graviditeten med vår Änglason tog jag då Omega-3 tabletter ett tag för att väga upp det faktum att jag inte var så duktig på att få i mig fisk. Påpekas kan att aptiten var inte den bästa under långa perioder och om man tyckte att jag var kräsen innan så var det ingenting mot var jag var då.
Denna gång har aptiten varit bättre och jag har inte varit lika kräsen, därav har jag väl fått i mig fisk i alla fall en gång i veckan.
Men den senaste veckan har jag oroat mig över just det här med Omega-3 som är så viktigt att man får i sig under graviditeten. Omega-3 finns ju b.l.a i fet fisk så som lax, makrill och även i avokado. Funderingar har gått på att ta någon Omega-3 tablett, men denna gången har jag varit mer osäker på ifall jag verkligen ska göra det och om det är så bra att göra det (även om BM har sagt att det går bra).
Naturligtvis är ju det bästa att få i sig alla vitaminer genom maten.
Min kära sambo har en förkärlek till makrill i tomatsås och länge har jag gått och funderat på ifall jag inte ska prova för att på så sätt få i mig (fet) fisk och därmed Omega-3. Men feg (och kräsen) som jag är så har jag inte vågat.
T'änk då att man kan vara så förbaskat envis och inte testa på 36 veckor i graviditeten.
Och när jag idag i vecka 37 intog min första makrillsmacka så var det faktiskt helt ok.
Om jag bara hade varit modigare och testat tidigare så hade jag ju kunnat få i mig massor av fisk.
Jag hoppas ändå att Lilla Livet har fått i sig alla vitaminer och mineraler hon/han behövt, så att inte envisa mamma har satt "käppar i hjulet" för utvecklingen.
Om det beror på att det är just i Småland jag är uppväxt, där man äter mer kött än fisk, det vet jag inte.
Men det är helt min egna teori.
Nu när man bor på västkusten så finns det ju fisk överallt.
Och att inte ha fisk på lunchmenyn för en restaurang är väl nästan ett regelbrott :)
Nu har jag sedan jag flyttade hit lärt mig att äta mer fisk, även om det inte sker så ofta.
Under graviditeten skall man ju enligt Livsmedelsverkets rekommendationer äta fisk 2-3 ggr/vecka, något som jag har haft svårt att leva upp till.
I förra graviditeten med vår Änglason tog jag då Omega-3 tabletter ett tag för att väga upp det faktum att jag inte var så duktig på att få i mig fisk. Påpekas kan att aptiten var inte den bästa under långa perioder och om man tyckte att jag var kräsen innan så var det ingenting mot var jag var då.
Denna gång har aptiten varit bättre och jag har inte varit lika kräsen, därav har jag väl fått i mig fisk i alla fall en gång i veckan.
Men den senaste veckan har jag oroat mig över just det här med Omega-3 som är så viktigt att man får i sig under graviditeten. Omega-3 finns ju b.l.a i fet fisk så som lax, makrill och även i avokado. Funderingar har gått på att ta någon Omega-3 tablett, men denna gången har jag varit mer osäker på ifall jag verkligen ska göra det och om det är så bra att göra det (även om BM har sagt att det går bra).
Naturligtvis är ju det bästa att få i sig alla vitaminer genom maten.
Min kära sambo har en förkärlek till makrill i tomatsås och länge har jag gått och funderat på ifall jag inte ska prova för att på så sätt få i mig (fet) fisk och därmed Omega-3. Men feg (och kräsen) som jag är så har jag inte vågat.
T'änk då att man kan vara så förbaskat envis och inte testa på 36 veckor i graviditeten.
Och när jag idag i vecka 37 intog min första makrillsmacka så var det faktiskt helt ok.
Om jag bara hade varit modigare och testat tidigare så hade jag ju kunnat få i mig massor av fisk.
Jag hoppas ändå att Lilla Livet har fått i sig alla vitaminer och mineraler hon/han behövt, så att inte envisa mamma har satt "käppar i hjulet" för utvecklingen.
Kommentarer
Skicka en kommentar