Fortsätt till huvudinnehåll

Mammor och pappor som mist barn före födelsen - En webbstudie

Spädbarnsfonden har gjort en webbstudie där mammor och pappor som mist barn före födelsen har fått besvara olika frågor.
Genom de svar som kommit in kan man få en samlad bild över hur vården kan förbättras för de som mister sitt barn i framtiden ska få ett så bra bemötande och stöd som möjligt.

En rapport av undersökningen hittar du här

Två saker som fångade mitt intresse lite mer var:
1. Där man kan läsa om årsdagar och vad man gör på dessa.
"De visar att över 80 % av dem som passerat en årsdag uppmärksammar den på något vis. Allra vanligast var det för dem som mist sitt barn de senaste 10 åren, men också 40 % av dem som förlorade barn för mer än 20 år sedan uppmärksammar dagen på något sätt. Det finns många sätt att minnas barnet på årsdagen. En del tänker särskilt på barnet, men behåller detta för sig själv. Andra går till graven, oftast med sin partner, medan andra ordnar födelsedagskalas dit även släkt och vänner är inbjudna. Något som är tydligt i studien är att mat ofta förknippas med årsdagen. Man fikar hemma eller vid graven, man går på café eller restaurant, man bakar särskilda kakor som förknippas med barnet. Det finns också en del som beskriver nya riter såsom att man blåser såpbubblor och släpper ballonger till skyn. Den stora variationen bland föräldrar visar på att man måste respektera föräldrarnas individuella sorgemönster, och att det inte finns ett bestämt sätt att sörja eller att uppmärksamma en årsdag på. Studien visar också att sorgen är inget som "går över". Den förändras, men särskilt i samband med årsdagen spelar riter en viktig roll."

2. Även minnesplatser i hemmet kan utläsa har en stor betydelse för många Änglaföräldrar.
"sex av tio föräldrar har eller har haft. En minnesplats kan vara en hylla, ett bord eller ett skåp. Det är vanligt att man har foton och ljus på platsen, men det finns också många andra saker som man har där. Eftersom föräldrar idag får med sig många minnessaker från födseln, exempelvis hårlock, hand- och fotavtryck, placeras dessa ofta på denna plats. Minnesplatsen används för att särskilt stanna till och tänka på barnet, eller prata med barnet. Man kan säga att det är en helig plats som länkar samman föräldrar och barn. Men det är också en plats som synliggör att barnet är en del av familjen, särskilt när där finns foton av barnet."


Vidare analysarbete pågår och artiklar skall skrivas och skickas till internationella vetenskapliga tidskrifter. Spädbarnsfonden kommer att informera om hur man sedan får tag på artiklarna.
Det skall bli intressant att läsa det fortsatta analysarbetet av webbstudien.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.