Fortsätt till huvudinnehåll

En del av mig


Lånar finaste texten från E om att vara änglaförälder och tankarna kring detta.
Besök gärna hennes hemsida HÄR


"En del av mig sörjer att jag inte längre är den jag var innan. En annan del av mig är tacksam över att jag kan se mig själv mer som jag är och därmed göra klokare livsval.

En del av mig sörjer alla de vänner som försvann när det var som djupast i sorgen men även de som försvann längs vägen många år efteråt av olika skäl. En annan del av mig är glad för de mer klokare och innerligare få vännerna jag har kvar eller som tillkommit.

En del av mig sörjer att min ork, min handlingskraft, mitt minne, min koncentration och min energi aldrig mer blir densamma. En annan del av mig talar om för mig att jag har blivit bättre på att prioritera och satsa på få saker att förverkliga än att slösa bort energi i onödan.

En del av mig sörjer att jag numera är som porslin, stark och skör på samma gång. En annan del av mig känner att dessa insikter i mitt inre vill jag nu inte vara utan.

En del av mig trodde inte på livet, ljuset, kärleken och skrattet igen. En annan del av mig känner sig stark och levande och skrattar oftare och mer hjärtligare än förr samtidigt som sorgen och saknaden alltid finns inom mig på samma gång.

En del av mig, mitt älskade och efterlängtade barn, är för alltid borta. Det finns ingen tröst i det. En annan del av mig håller alla mina kära i hjärtat och vill tro att vi alla möts igen."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Vem är jag?

Nu när jag på allvar tänker ta upp skrivandet här igen är det ju lägligt med en presentation av mig själv. Det har dröjt alldeles för länge sedan det gjordes ordentligt. Så vem är jag? En 36 årig tvåbarnsmamma som 2010 tillsammans med min man väntade vårt första barn. Graviditeten var fullständigt normal, trots att jag i v. 12 fick operera bort blindtarmen så växte den lille där inne som han skulle. Jag läste graviditets- och förlossningsböcker och förberedde mig så mycket som jag kunde och ville. Att lillen rörde sig där inne hade jag koll på och visste att han var uppe morgon och kväll, men ganska stilla under dagarna. Vi var upprymda och förväntansfulla förstagångsföräldrar som förberedd oss genom att köpa barnvagn, ta fram spjälsäng som bäddades och köpte de första kläderna. Det var bestämt att jag skulle gå hem från jobbet två veckor innan beräknad förlossning. Vi var beräknade i juni. Dagarna innan hade vi precis fått hem barnvagnen efter flera veckors försenin

Så får det bli!

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd