Fortsätt till huvudinnehåll

Du upptar mina tankar

Du har kommit att uppta mina tankar mer och mer den senaste tiden.
Jag grubblar och tänker på dig ofta.

Det är samma frågor  som alltid:
Vem skulle du varit?
Varför orkade du inte hela vägen?
Vart är du nu? Kan du se mig?
Var det något som jag gjorde?

Jag hoppas att du ser mig och ser min familj. Skyddar och vakar över oss.

Såg du mig i flygplanet igår?

Jag saknar dig så hjärtat brister.
Det går i tusen bitar.
Och jag skulle göra vad som helst för att få återuppleva de där timmarna med dig vid min sida.

Hålet i mitt hjärta kommer aldrig läka. Det kommer för alltid var urgröpt, vara ett hål.

Tankarna kommer och går, just nu är de starka och tar över.

Det är jobbigt samtidigt som det är skönt.
Lever mycket i nuet för att inte sjunka för djupt.
Min sorg kommer för evigt finnas där för dig.
Jag älskar dig!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.