Man är aldrig beredd på när de kommer.
De där känslorna som man vet finns,
men aldrig vet när de dyker upp.
Att sitta på kyrkogården en solig söndag i oktober kan framkalla starka känslor och tårar över vad som skulle varit.
Vem skulle han varit nu?
Hur skulle han sett ut?
Hur hade han varit som person, lugn eller busig med mycket spring i benen?
Jag försöker skapa mig en psykisk bild av honom.
Han skulle varit lugn, precis som jag...
Försiktig, kanske med ett "humör", envis och snäll.
Det är endast så jag kan tänka och föreställa mig honom.
Hur han skulle sett ut, när han nu i veckan är 16 månader, det går inte.
Det är omöjligt att veta hur han skulle förändrats i utseendet.
Jag hoppas att han skulle varit lik sin lillebror.
Kommentarer
Skicka en kommentar