Du lämnar aldrig mina tankar

Första året efter vår Änglapojk besökte vi honom alltid minst en gång i veckan.
Söndagar var vår "familjedag".

Minnesplatsen här hemma togs om hand och dekorerades med omsorg.
På månadsdagar köpte jag alltid en blomma och satte ovanför öppna spisen där han hade sin givna plats.
Julgranen dekorerades med julgranskulor på kyrkogården, trodde aldrig att de skulle sitta kvar. Men de satt kvar hela julhelgen, till min stora glädje.
Jag är säker på att han såg att vi pyntade den för hans skull.

Då vi blev fyra i familjen förändrades livet återigen.
Denna gång med glädje.
Det blev inte lika mycket tid över.
Men trots det, så är minnesplatsen här hemma fortfarande viktig och betyder mycket för oss.
Besöken på kyrkogården är nuförtiden inte lika frekventa och på månadsdagarna tänder jag oftast bara hans ljus och tänker på honom lite extra mycket.

All den tid som jag tidigare la ner och som jag nu inte har, kan skapa ångest och skuldkänslor av att man inte hinner med honom.
Men samtidigt så kommer han aldrig att lämna mina tankar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Läs mer

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Läs mer

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.

Läs mer

Tankar av en Änglamamma

Leta i den här bloggen