Fortsätt till huvudinnehåll

Välkommen!

Välkommen till denna blogg som är tillägnad vår underbare son och ängel!

Här kommer jag skriva om sorgen och saknaden efter vår son som dog i intrauterin fosterdöd i v.38, men även så som livet är med tårar och sorg, skratt och glädje.

Följ med på min resa.

Kommentarer

  1. Förlorade vår dotter 16/6. Jag var i v. 38 och full av förväntan och glädje. På en sekund rycktes mattan bort under våra fötter och allt blev svart. En mardröm. Läser varje rad i din blogg för att försöka hitta ngt sätt att orka vidare. Hur överlevde ni?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Reserven

En del jämför sorg med utbrändhet, att man har kört slut på sitt reservlager av "ork" och inte har någon reserv att ta av om det skulle behövas. Jag har aldrig varit utbränd och kan därför inte veta hur detta känns. Men det jag nu vet är att när man bearbetar sorg så har man inga reserver att ta till, inte ens för att bekämpa en lite “fjuttig” förkylning.