Förlossningen

Jag skulle aldrig omnämna min förlossning som hemsk, svår eller ens som myket jobbig.
Trots att vi då visste att vårt barn inte längre levde, så var det ändå en bra förlossning.
Det gick hyfsat fort och det blev inga problem varken under eller efteråt.

Däremot skulle jag nog omnämna förlossningen som en enda stor chock, för det var så det kändes.
Eller inte kändes rättare sagt.

Den dagen vi kom in till förlossningen för igångsättning, så fanns det inga tankar och inga rädslor hos mig.
Jag som trots allt haft en liten rädsla inför detta ögonblick, var nu helt tom i tankarna.
Det var som om hjärnan under dessa timmar helt hade stängt av känslocentrum.

Från dagen innan förlossningen och en vecka efter var vi alla i total chock.
Vi är fortfarande i chock över vad som har hänt.

Men nu har vi i alla fall återfått kontakten med hjärnans känslocentrum.