Fortsätt till huvudinnehåll

En annan jag

Livet blev annorlunda men så också jag.
Att vara samma person då som innan är för mig omöjligt.
Man säger att "det som inte dödar det härdar".
Men den här "härdningen" hade jag kunnat vara utan.

En spricka kommer för alltid att finnas där inne.
Den syns inte från utsidan, men på insidan är den verklig.
En reva, ett sår som ibland blöder öppet, som aldrig kommer läka.

Det där såret påverkar resten av livet, i många stunder.
Nu måste jag bara lära mig att veta hur jag ska leva med det.
Vad gör man med sår som aldrig läker?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Reserven

En del jämför sorg med utbrändhet, att man har kört slut på sitt reservlager av "ork" och inte har någon reserv att ta av om det skulle behövas. Jag har aldrig varit utbränd och kan därför inte veta hur detta känns. Men det jag nu vet är att när man bearbetar sorg så har man inga reserver att ta till, inte ens för att bekämpa en lite “fjuttig” förkylning.