Fortsätt till huvudinnehåll

Krönika från Expressen - Ett barn skall aldrig födas i plåthink

Att mötas av förståelse och omtänksamhet inom vården är något som vi för det mesta har gjort och som jag ser som ett självklart bemötande från vårdpersonalen när du söker vård.
Vad det än kan vara du söker för skall du inte avfärdas eller inte tas på allvar.

När det gäller vår Ängel var det endast läkaren som gav oss beskedet som varken hade medkänsla, sympati eller ens tog sig tid att vara omtänksam, i övrigt fick vi ett "värdigt" bemötande från alla.
Även i kommande graviditeter har vi mötts av förståelse för vår tidigare historia.

När man då läser krönikan av Malin Roos på Expressen kan man för sitt liv inte förstå hur känslokalla och hjärtlösa en del personer inom vården är. 
Är det för att skydda sig själva känslomässigt som de agerar så?

Det är sjukt att läsa om att livet inte är värt mer än att om man inte kan överleva få hamna i en plåthink när man kommer ut i världen.
Jag blir rädd och skräckslagen och tycker synd om de som får detta bemötande i sin stora sorg.

För att läsa krönikan klicka på länken nedan

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.