Fortsätt till huvudinnehåll

Upprop - nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser kan rädda liv!!

På Facebook finns sedan en längre tid tillbaka en grupp som verkar för att det ska komma nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser.

Denna grupp är jag självklart med i!

Den 12 september skickade initiativtagarna ett öppet brev till socialminister Göran Hägglund och socialstyrelsen.
Där man kräver att det ska upprättas nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser.
I brevet finns också många rörande historier om familjer som mist sina barn. Mammor som har blivit beskyllda för onödig oro, mammor som fått fel information, mammor som inte blivit tagna på allvar fastän känsla av att något inte står rätt till har funnits under en längre tid.
Brevet kan ni läsa i sin helhet här

Anne som är en av initiativtagarna har också samlat allt material på sin blogg, den hittar ni här

Svar från Socialstyrelsen på det öppna brevet!

Socialstyrelsen (SoS) har sedan hösten 2011 fått frågor avseende ett tiotal olika problemområden inom mödra- och förlossningsvården. Ett av områdena var minskade fosterrörelser under den sista tredjedelen av graviditeten.

I december 2011 möttes företrädare för SoS och mödravården. I första hand diskuterades den felaktiga texten om minskade fosterrörelser i läroboken f...
ör barnmorskor. Inför mötet hade SoS gjort en kartläggning av det vetenskapliga underlaget till klinisk handläggning av kvinnor som söker för minskade fosterrörelser. Studierna visade att minskad fosteraktivitet kunde vara tecken på allvarligt hälsotillstånd hos fostret som kräver skyndsamma medicinska åtgärder.
 
Det fanns också resultat som pekade mot att ökad vaksamhet hos modern avseende fostrets rörelser kunde bidra till lägre risk för fosterskador. Denna vaksamhet förutsatte att modern informerades korrekt och tydligt om vilka tecken och signaler hon skulle reagera på. Det fanns dock inga studier som visade vilken metod av flera tänkbara som skulle vara effektivast att använda sig av.

Mötet kom fram till att frågorna bäst hanterades av barnmorskorna och förlossningsläkarna genom sina respektive yrkesorganisationer. Den felaktiga texten i läroboken för barnmorskor hade redan ändrats i senare upplagor. Yrkesorganisationerna hade redan påbörjat arbeten om säker förlossningsvård där bland annat frågor om fosterrörelser fanns med. Dessa arbeten syftar till att ta fram nationella riktlinjer inom dessa problemområden. Man bestämde också att träffas igen under 2012 för fortsatta diskussioner.
 
Det nya mötet är planerat till torsdag 2012-10-04. Frågan om minskade fosterrörelser kommer självfallet att finnas med på mötesagendan.

Med vänlig hälsning

Andor Wagner
 
Kommentar om Socialstyrelsen svar i Facebookgruppen
När man läser socialstyrelsens svar kan man luras tro att de är mycket engagerade och har full koll på läget. Tyvärr så ville de under mötet med representanter från mödravården i december varken trycka en informationsbroschyr eller arbeta för att det skulle finnas en särskild dokumentationsruta om fosterrörelser i mödrahälsovårds journalen (vilket var ett förslag från barnmorskekåren). Socialstyre...
lsen anser därmed fortfarande att frågan om fosterrörelser inte är en nationell angelägenhet utan bäst hanteras av professionen , dvs de enskilda landstingen. Och på så vis kommer man fortfarande kunna få olika bemötande och information om minskade fosterrörelser i olika delar av landet.Här måste vi fortsätta påverka våra politiker och sjukvårdschefer både på lokal och nationell nivå. Däremot kan man konstatera att vi tillsammans har lyckats lyfta frågan om fosterrörelser på agendan, både medialt och inom mödravården och därmed troligtvis räddat liv. Så stort TACK till alla i den här gruppen för att ni sprider informationen vidare!
I övrigt har P4 haft flera reportage om upproret.
De kan ni lyssna på här:
 
Nu kämpar vi vidare för att påverka och vara med och förändra för framtiden.
Så att fler barn kan räddas till livet.
Gå gärna in och gilla gruppen "Upprop - Nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser" på Facebook, ju fler vi är desto mer och lättare kan vi få till en ändring.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Vem är jag?

Nu när jag på allvar tänker ta upp skrivandet här igen är det ju lägligt med en presentation av mig själv. Det har dröjt alldeles för länge sedan det gjordes ordentligt. Så vem är jag? En 36 årig tvåbarnsmamma som 2010 tillsammans med min man väntade vårt första barn. Graviditeten var fullständigt normal, trots att jag i v. 12 fick operera bort blindtarmen så växte den lille där inne som han skulle. Jag läste graviditets- och förlossningsböcker och förberedde mig så mycket som jag kunde och ville. Att lillen rörde sig där inne hade jag koll på och visste att han var uppe morgon och kväll, men ganska stilla under dagarna. Vi var upprymda och förväntansfulla förstagångsföräldrar som förberedd oss genom att köpa barnvagn, ta fram spjälsäng som bäddades och köpte de första kläderna. Det var bestämt att jag skulle gå hem från jobbet två veckor innan beräknad förlossning. Vi var beräknade i juni. Dagarna innan hade vi precis fått hem barnvagnen efter flera veckors försenin

Så får det bli!

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd