Någon annan?

Efter att ha varit mammaledig i ett år med Lilleman, så var det i måndags dags för mig att börja jobba igen.
Något som jag var orolig för.
Skulle det kännas bra eller bara som en enda lång transportsträcka igen.

Månaderna på jobbet som följde efter vår Ängel var en lång kamp, jag gick runt som i ett vakum och bara det nödvändigaste blev gjort.
Jag orkade inte mer än det.
Det var en tomhet inombords och inte så mycket glädje eller lätthet som jag tidigare känt för mitt jobb.

När jag nu skulle börja jobba undrade jag om samma känslor skulle infinna sig.

Men efter att ha jobbat fyra dagar så verkar det inte som det.
Däremot går det inte att komma ifrån att jag är en helt annan person nu än vad jag var innan vår Ängel.
Jag är någon annan, en person som jag inte riktigt känner igen och som jag måste bekanta mig med.

På jobbet är jag fortfarande en bra bit nere i det djupa hål som finns efter vår Ängel.
Jag måste ta mig upp och jag vet hur, men vägen upp är lång och jag vet inte om jag orkar.
Trots att jag måste.

Samma lätthet för mitt jobb finns fortfarande inte och jag tror minsann inte att det någonsin kommer komma tillbaka.

Så vem är hon som går till jobbet varje dag?