Fortsätt till huvudinnehåll

Tiden går alldeles för fort

Tiden går alldeles för fort.

Idag var vi hos vår Ängel och tände ljus.
Det var inte förrän vi åkte hem som jag såg vilket datum det är idag,
den 5:e.

Idag skulle han ha varit 20 månader.
Tänk vad "fort" det har gått.
Nu sitter vi med hans lillebror, ett levande barn i vår famn.
På gott så upptar lillebror all vår tid,
men i våra tankar finns för alltid vår Ängel.

Kommentarer

  1. Du skriver fantastiskt fint. Sitter med tårar rinnande nerför kinderna. Både av glädjen som lyser igenom över barnet ni har med er i livet och Storebror som aldrig fick chansen.

    Önskar att jag kunde beskriva mina känslor på ett så fint sätt. Vet knappt vad jag känner, det är bara tomt och då är min historia inte ens i närheten av er. Mina små har inte velat stanna längre än 8-16 veckor så de räknas inte i den riktiga världen.

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina ord, det värmer.

    Jag har aldrig varit i din situation av att förlora sitt barn så tidigt, det är svårt att veta vad jag ska säga och om jag ens ska säga något,men mina tankar är att man måste få sörja även så pass tidigt.
    Varje graviditet och varje plus på den där stickan innebär ju en glädje och förväntan.
    Och just det kommer ju ganska snabbt efter att man har plussat och därför tror jag att förlusten blir lika stor när det än sker.

    STor styrkekram till dig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögon...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.