Tankar av en Änglamamma

Julafton försvann snabbt, en del bra måsten under dagen. Som att åka till kyrkogården och tända ljus. Det känns skönt att veta att det lyser hos honom. I år blev det ingen julgran då det är så milt att de inte tagit bort blomplatserna ännu och satt dit små granar. Det fick bli en grankrans istället med glitter och några julgranskulor.

Mina tårar rinner och rösten är svag.... http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14108573.ab När jag läser artikeln kan jag för mitt liv inte förstå hur denna person får fortsätta sitt jobb! Han borde få sparken med omedelbar verkan, få sin läkarlegitimation indragen för resten av livet och plågas för resten av livet!

Sedan vi flyttade är vi tyvärr inte lika ofta hos vår Ängel, innan var vi uppe en gång i veckan, men om jag ska vara ärlig så när årsdagen närmade sig så kände vi att vi åkte dit bara för att åka dit, inte för att vi ville det. Och så tror jag inte vår Ängel hade velat ha det. Utan vi vill åka dit när man känner för att hälsa på honom och inte för att man fått dåligt samvete. Därför blir man oerhört varm i hjärtat när man får veta att en nära vän har varit och hälsat på vår Ängel på fjärde advent. Det är KÄRLEK!

För någon vecka sedan fick jag frågan om jag tänker mycket på vår Ängel sedan Lilleman kom. Och på något sätt så vill man inte göra andra illa till mods och därför blir inte alltid svaret så ärligt som det borde vara. Självklart tänker jag på honom, nästa varje dag och ibland flera gånger om dagen. Det går inte att komma ifrån att man jämför vår Ängel med hans lillebror och undrar hur lika de skulle ha varit och vem vår Ängel skulle varit nu. Så nästa gång jag träffar personen som ställde frågan så ska jag vara helt ärlig och säga som det är. Jag vill ställa till rätta och vara 100% uppriktigt för vår Ängels skull.

Dagens besök på kyrkogården väckte som alltid känslor. Varje gång man är där känns det så overkligt. Som en dålig mardröm. Är det verkligen vi som har begravt ett barn, vårt barn? Jag tror att känslan av overklighet alltid kommer att stanna kvar hos oss. Sedan lillebror kom till världen har vi fått en andra chans och börjar steg för steg kliva ur den bubbla vi levde i efter att vi förlorat vår Ängel. Och det är lite läskigt att inte har något skyddande hölje kring sig längre.