Fortsätt till huvudinnehåll

En dålig mardröm

Dagens besök på kyrkogården väckte som alltid känslor.

Varje gång man är där känns det så overkligt.
Som en dålig mardröm.
Är det verkligen vi som har begravt ett barn, vårt barn?

Jag tror att känslan av overklighet alltid kommer att stanna kvar hos oss.

Sedan lillebror kom till världen har vi fått en andra chans och börjar steg för steg kliva ur den bubbla vi levde i efter att vi förlorat vår Ängel.

Och det är lite läskigt att inte har något skyddande hölje kring sig längre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Poddar om plötslig spädbarnsdöd

De senaste dagarna har Spädbarnsfonden på sin facebooksida delat två poddar som tar upp ämnet plötslig spädbarnsdöd. Ett ämne som är så viktigt att prata om! Jag har börjat lyssna på podden: Babyz I avsnittet "När möte blir avsked" gästar Spädbarnsfondens f.d. ordförande Ingela Rådestad och berättar om besked, bemötande och bearbetning. Har inte lyssnat klart på hela avsnittet ännu (lyssnar när tid och tillfälle finns) men det verkar vara ett bra avsnitt. Läs mer om podden Babyz Sedan delade Spädbarnsfonden idag även information om Barnmorskepodden  där man i avsnitt 37 tar upp historien om Änglaflickan Elvira.  Detta avsnitt har jag ännu inte lyssnat på men ska definitivt göra det. Läs mer om Barnmorskepodden Avsnitten finns där poddar finns.

Reserven

En del jämför sorg med utbrändhet, att man har kört slut på sitt reservlager av "ork" och inte har någon reserv att ta av om det skulle behövas. Jag har aldrig varit utbränd och kan därför inte veta hur detta känns. Men det jag nu vet är att när man bearbetar sorg så har man inga reserver att ta till, inte ens för att bekämpa en lite “fjuttig” förkylning.