Den magiska telepatin...eller?!

Jag försöker att för det mesta alltid vara positiv både i tanke och handling och gentemot andra människor.
Men nu måste jag få vara lite negativ.

Jag förstår inte hur vissa personer orkar älta, vara bittra eller allmänt negativa när något inte är eller har blivit som de har velat.
De gör själva inget åt saken utan tror att personen som möjligen har del i felet skall komma på detta genom någon sorts magisk telepati och helt plötsligt utbrista månader senare:
-Aha!
Nu vet jag vem som sitter och är bitter och varför.

Eller varför klaga på småsaker som man antingen kan göra något åt, försöka påverka till att bli något positivt eller försöka se så positivt som möjligt på dem så som de är nu idag. Fundera på ifall de faktiskt också kan ge en något, en erfarenhet eller lärdom.

Livet är så mycket mer än att bara älta, vara bitter eller vara negativ.
Nu säger jag inte att jag är ett skolexempel i positivitet.
Tro mig jag har också mina dagar då småsaker lätt blir negativa och ältandet aldrig tar slut.

Men jag försöker vara så positiv som jag bara kan och det tycker jag är en bit på vägen.