Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2012

Att känna (skuld)

Det skulle varit en varningssignal, men jag reagerade bara en kort stund över det. Reflekterade inte så mycket över att han inte hade rört sig där inne så som han brukade. I böckerna stod det, att i slutet av graviditeten så har barnet mindre plats i magen och därmed är det inte säkert att de rör sig lika mycket. Jag trodde på det, och trodde på att allt var bra. Att allt var som det skulle där inne den där helgen. Veckan efter skulle vara sista veckan på jobbet på ett helt år och jag hade sedan länge räknat ner dagarna. Efter ett långt och stort projekt så skulle jag äntligen få vara ledig! En hel helg försvann utan några rörelse. Och först på tisdagen kände jag en spark. Den stunden, den sekunden har etsats sig fast i mitt huvud för all framtid. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig, hur det såg ut på jobbet, att M var praktikant hos oss, hur jag stod vid skrivbordet, att jag tog mig på magen där sparken kommit och log. Ja, jag minns nästan allt, i det där lilla ögonblic

Det här med att gå vidare...

Tankarna flyger och far som alltid... Har börjat fundera på ifall vi har gått vidare men inte glömt. Vi kommer aldrig att glömma, minns små detaljer, stunder, ögonblick... Månadsdagarna är inte längre lika jobbiga. Den dagen sveper förbi och man gör vanliga saker, handlar, städar, tar hand om familjen.... Ibland stannar man upp och tänker på honom, men det gör man ofta, nästan varje dag. Han finns ju för alltid i våra liv, är en del av vår familj. Så vi har nog gått vidare...hur man nu vet ifall man har gjort det?

Besök hos storebror!

Idag har vi varit på besök hos Storebror. Delade känslor. Besök som jag aldrig hade velat uppleva. Glädje och ro nu när vi är där. Han finns där det känner jag. - Vår Ängel han sitter i trädet, sa min älskade sambo idag. - Har du inte sett honom? frågar han mig. - Sitter han högst upp? frågar jag honom. - Nä han sitter längst ner, där grenarna delar sig. Han sitter där och dinglar med benen, säger min sambo. Åååh vad det är härligt med fantasin! Nu kommer jag alltid tänka på just det trädet, som trädet där vår Ängel sitter och ser på oss när vi hälsar på honom.¨ Tack älskling för att du håller fantasin och tron på anden av vår Ängel levande!