Tankar av en Änglamamma

Nu tror jag att jag har kommit dit, jag är där nu... ...där på de rosa molnen. Lilleman förgyller dagarna och gör livet känslomässigt lättare att leva efter vår Änglason. Så just nu svävar jag.

Tankarna om död, sorg och saknad har blivit annorlunda efter vår Ängel. De ligger närmre till hands och är lättare att förstå när andra drabbas. I natt tänkte jag på alla de som genom attackerna i Norge har mist någon. Jag tror att sorgen till viss del är lika men ändå olika. Jag kan inte fullt ut förstå eller relatera till sorgen i Norge, då jag inte varit i just den situationen. Sorgen tror jag är olika beroende på vem man mist och på vilket sätt. Men det enda jag kan tänka på är vilken panik, fruktan och rädsla de ungdomarna på ön måste ha känt. Det hoppas jag att jag aldrig kommer att förstå eller relatera till. Inte ens en ynka liten bit.

Detta är ännu en dag då man blir påmind om att ta hand om sina nära och kära. Att uppskatta det man har och att man får ha sin familj hos sig. Tankarna går till personerna som kämpade för sina liv och till deras familjer som nu får leva med den eviga saknaden. Och livet med en Ängel.

Nytt inslag om PSD på Nyheterna, TV4. För att se inslaget klicka här Nu ska man faktiskt se över mödravården och hur man kan förbättra den så att färre drabbas. Tummen upp för det, nu hoppas man bara på att det verkligen görs också. ( http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=varden_ses_over_for_att_radda_ofodda&videoid=1797016&utm_medium=sharing&utm_source=facebook&utm_campaign=tv4play.se  )

Första förkylningen sedan Lilla Livet kom har drabbat mig. Och med den kommer också oron över att han ska smittas. Att vara Änglamamma gör att jag är nojig och blir orolig för minsta lilla. De mörka tankarna finns för alltid där.

I dagens DN skriver Ingela Rådestad ett debattinlägg om PSD i magen och hur det måste uppmärksammas. Samt att regeringen och socialstyrelsen nu måste ta tag i det för att kunna förebygga och minska antalet fall samt informera om det till blivande mammor. Läs hela debattartikeln här ( http://www.dn.se/debatt/ett-av-tre-dodfodda-barn-skulle-ha-kunnat-raddas  ) Även Nyheterna på TV4 gör ett inslag om det. Se hela inslaget här ( http://www.nyheterna.se/1.2209016/2011/07/16/fler_dodfodda_barn_skulle_kunna_raddas  )  Så bra att det lyfts fram. Tummen upp!

Jag är mitt emellan två världar. Vart får en Änglamamma med levande barn plats i livet bland alla mammalediga? Hos de som inte vet att de rosa molnen kan förvandlas till svarta? Eller hos de som har svarta moln med små Änglar på?

Efter vår Änglason har man vissa gånger fått oväntad tröst. Och detta från personer som man verkligen inte trodde skulle ge just detta. Denna tröst har kommit i form av tankar och ord från personer som endast är bekanta. Ett stort tack till dig P som jag vet har tänkt på oss. Det har gett mig kraft och styrka att fortsätta.

För resten av livet kommer jag att vara rädd, vettskrämd. Jag vet att det värsta kan hända. Men samtidigt tänker jag att det händer väl aldrig två gånger.

Att kunna ligga och lyssna på hur glada ens föräldrar är när de kan prata med sitt barnbarn, ett barnbarn som finns med oss här på jorden, det är helt underbart. Man hör glädjen i deras röster och kan nästan se hur deras ögon tindrar närmre tittar på honom. Tänk att ett "litet liv" kan skapa så mycket glädje.