Årsdag - begravningen

Idag för ett år sedan satt vi i kapellet på vår Änglasons begravning.
En kompis till mig hade några dagar tidigare sagt till mig:
- var beredd på att det är en liten kista.

Ja, ja tänkte jag det går nog bra.
Men när vi stod där i kapellet och de rullade in kistan högg det till i mig och mitt hjärta.
Den var verkligen jätteliten, mindre än jag föreställt mig.
Det gjorde ont i mig att veta att där i låg vår älskade son.

Dagen då vår Änglason föddes sken solen från en klarblå himmel.
Men sedan så regnade det nästintill varje dag fram till begravningen.
Men just på denna dag sken solen igen, och trots att jag inte är speciellt religiös kändes det bra.
Det var som om Änglarna tog emot honom fullt ut och ville göra denna sorgens dag till en fin dag.