Det där med att berätta

Hur berättar man för andra att man har tre barn men att det bara är två stycken med oss här på jorden?

Det är något som jag alltid funderar över när jag träffar nya människor och familj och barn kommer på tal.

Han är en del av vår familj även om han inte är med oss. Så att berätta om honom känns alltid viktigt.

Men för vem man berättar är något helt annat.
Alla får inte veta och dessa är oftast ytliga bekanta eller bara flyktiga möten.

Men hur gör man då?
Jag har en tanke att jag alltid ska säga att jag har tre barn, två på jorden och ett i himlen.
Något lättare uttryckt än att nämna ordet DÖD.
Självklart blir det inte alltid så, och för oss som lever med det varje dag behövs egentligen ingen försköning av verkligheten.

Efter att dessa ord är sagda blir det antingen helt tyst med sorgsna miner från de som fått veta och sedan inget mer eller tusen frågor.

Jag föredrar tusen frågor och svarar och pratar gärna om det om de som lyssnar vill.

Men det är sannerligen en balansgång. Och man får välja när man berättar och vilka man berättar för med omsorg.