Dagens besök på kyrkogården väckte som alltid känslor.
Varje gång man är där känns det så overkligt.
Som en dålig mardröm.
Är det verkligen vi som har begravt ett barn, vårt barn?
Jag tror att känslan av overklighet alltid kommer att stanna kvar hos oss.
Sedan lillebror kom till världen har vi fått en andra chans och börjar steg för steg kliva ur den bubbla vi levde i efter att vi förlorat vår Ängel.
Och det är lite läskigt att inte har något skyddande hölje kring sig längre.
Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...
Kommentarer
Skicka en kommentar